Allmän köprätt - Lösningsschema PDF

Preview

Summary

Lösningsschemat för köprätten i CA-kursen tar upp de viktigaste paragraferna som togs upp i undervisningen och även kommentarer från lärare om vad man ska beakta vid tolkningen av paragraferna. Även sammanfattningar av relevanta rättsfall tas upp. ...

Description

Disposition ● ● ● ● ● ● ●

Utgångspunkt Köplagens tillämpningsområde Konsumentköplagens tillämpningsområde Köprätt 1: Avlämnande och risk Köprätt 2: Fel - Felbestämning, undersökning före köpet och friskrivning Köprätt 3: Fel - Reklamation och felpåföljder Köprätt 4: Säljares dröjsmål och dröjsmålspåföljder. Brist. Befarat avtalsbrott och successiv leverans

Utgångspunkt -

Vilken eller vilka köprättsliga lagar är tillämpliga i situationen?

Köplagens tillämpningsområde 1 § - Tillämpningsområde Denna lag gäller köp av lös egendom. Lagen gäller i tillämpliga delar även byte av lös egendom. Lagen gäller inte överlåtelse av tomträtt. Vid köp av byggnad som uppförts för stadigvarande bruk gäller i stället för bestämmelserna i 3, 13, 17–21 samt 30–40 §§ vad som föreskrivs i 4 kap. 11, 12 och 18–19 d §§ jordabalken. Om en tomträttsupplåtelse enligt 13 kap. 5 § jordabalken har innefattat överlåtelse av en byggnad, gäller de nämnda bestämmelserna i jordabalken dock inte om något annat följer av 13 kap. 8 § jordabalken. 2 § - Tillämpningsområde

Lagen gäller beställning av en vara som skall tillverkas utom när beställaren skall tillhandahålla en väsentlig del av materialet. Lagen gäller inte avtal om uppförande av byggnad eller annan fast anläggning på mark eller i vatten. Lagen gäller inte avtal som innebär att den som skall leverera en vara även skall utföra arbete eller någon annan tjänst, om tjänsten utgör den övervägande delen av hans förpliktelse. 3 § - Avtalsfrihet Lagens bestämmelser tillämpas inte i den mån annat följer av avtalet, av praxis som har utbildats mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja som måste anses bindande för parterna. 4 § - Konsumentköp Lagen gäller inte i fall då konsumentköplagen (1990:932) är tillämplig. 5 § - Internationella köp Lagen gäller inte i fall då lagen (1987:822) om internationella köp är tillämplig.

Konsumentköplagens tillämpningsområde 1 § - Tillämpningsområde Denna lag gäller köp av lösa saker som en näringsidkare säljer till en konsument. Lagen gäller även i fall då säljaren inte är en näringsidkare, om köpet förmedlas för säljaren av en näringsidkare. I sådana fall svarar både näringsidkaren och säljaren för säljarens skyldigheter enligt lagen. Lagen gäller i tillämpliga delar även byte av lösa saker. I denna paragraf avses med - konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet, - näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten. SFS 2002:587 2 § - Tillämpningsområde Lagen gäller även beställning av en vara som skall tillverkas. Om beställaren skall tillhandahålla en väsentlig del av materialet, gäller därutöver 4 § första stycket samt 6 och 7 §§ konsumenttjänstlagen (1985:716). Lagen gäller inte avtal som innebär att den som skall leverera en vara även skall utföra arbete eller någon annan tjänst, om tjänsten utgör den övervägande delen av hans förpliktelse. 3 § - Avtalsvillkor som avviker från lagen Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för köparen är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen. Första stycket gäller inte vid köp av gas, som levereras i ledning, om de allmänna

avtalsvillkor som tillämpas vid sådana leveranser har godkänts av Konsumentverket. SFS 2002:587

Köprätt 1: Avlämnande och risk Utgångspunkter -

-

Besiktningsövergång sker när en vara anses överlämnad (avlämnad) från en part till en motpart. Frågan är om avlämnandet har skett eller inte för att det är avgörande vem som står risken för varan. Avlämnandet är det sista steget som en säljare (S) gör. Åtgärder eller rättshandlingar som sker efter avlämnandet och som påverkar varan har säljaren inte kontroll över och då ska man inte heller stå för risken för varan. Vem som ska stå för risken avgörs om varan anses avlämnad eller inte. Avlämnandetidpunkten för varan avgörs inte alltid av att varan lämnas fysiskt till köparen (K).

Avlämnande och risk

Avlämnande: Den sista åtgärden i ett köp som säljaren gör. Efter avlämnande anses inte säljaren ha kontroll över varan, och därför inte heller något ansvar för den. Direkt och indirekta faktorer: Direkt faktor - 22 § om säljarens dröjsmål Indirekt faktor- 21 § Besittningsbegrepp: säljaren avskärs rådighet över varan. Riskbegreppet: reglerar kostnaderna för varan och vem som bär ansvaret.

Mora accipiendi: köparens bristande medverkan och underlåtenhet att hämta eller ta emot varan (sent avhämtande/mottagande) Avlämnande och risk OBS! Nedan hänvisas till Köplagen, om inget annat anges. ● Köparens dröjsmål 50 § 2p → 55 §: avlämnandet kan påverkas av köparens dröjsmål. (NJA 1917 s. 587) ● Säljarens dröjsmål 22 §: avlämnandet kan påverkas av säljarens dröjsmål. ● Riskövergången 13 §: varan måste vara individualiserad för att risken ska gå över → 14 § ● Kostnadsansvar 11 §: avlämnandet kan påverka kostnadsansvaret för varan. Exempelvis försäkring, transport, tull och lager. ● Felbedömning 21 § 1 st.: om varan är behäftade med fel så har avlämnandet indirekt betydelse och det här ska kopplas till riskövergången. Om avlämnandet har en direkt betydelse vid riskövergången så har avlämnandet en indirekt betydelse vid felbedömningen. ● Mängdbestämning 46 §: har en koppling med riskövergången. ● Avkastningen på varan 78 § + 81 §: det avtalade inte det faktiska avlämnandet som har betydelse för avkastningen. Varans avlämnande i KöpL ● Hämtningsköp 6 § - Behöver inte vara faktiskt avlämnat fysiskt till köparen - Avlämnat när köparen faktiskt befogar över varan. Besittningen uppstår när man har rådighet över varan. ● Transportköp 7 § - Besittningsövergång. Avlämnad när varan överlämnas till köparen. - Exempel: Dennis som sitter här har parkerat sin bil på parkeringen. Befogar han över bilen? Ja, varför? Han äger bilen, men han har besittning över bilen för att ingen annan som kan använda bilen (Dennis som kan öppna bilen, starta bilen osv). Om Dennis skulle överlämna nyckeln till J., då har ju J. befogenhet över bilen. Om det är flera som har nycklar till bilen- delad befogenhet. Platsköp 7 § st 1 Distansköp/fristående transport 7 § 2 st - Exempel:Om säljaren är ägare till både AB och HB. AB sysslar med både köp och försäljning. Under handelsbolaget (HB) pågår transportservice. Om

varan köpes på AB och ägaren till båda företagen ordnar med transport via HB- har vi en självständig transportör? Svar: Ja. AB- jur.person och HB- jur. person. Två olika jur.personer. Däremot om ägaren till AB har ordnat bolagets arbete på det sättet att det finns olika avdelningar i bolaget, där en av dem tar hand om transport- då är transportören icke fristående. Varans avlämnande i KköpL ● Varans avlämnande 6 § - Varan är avlämnad när den kommit i köparens besittning (alltså vid besittningsövergången) - “Besittning” avser också avlämnande, besittningsövergång Risken för varan i KöpL och i KköpL ● 12 § KöpL + 8 § KköpL - Kvantitativa och kvalitativa fel, risken bärs för varan så länge man han varan i sin besittning. - Om osjälvständig transportör och varan blir bestulen under transport, så bär säljaren ansvar för det. ● 12 § KöpL ● 8 § KKöpL

Köparens ansvar ● 13 § 2 st KöpL: dröjsmål från köparens sida att hämta eller ta emot varan ● 50 § KöpL: köparen förpliktad att skäligen medverka till köpet, hämta/ta emot varan

NJA 1917 s. 587 (virkesbrand) Mora accipiendi- köparens bristande medverkan och underlåtenhet att hämta eller ta emot varan (sent avhämtande/mottagande) Bakgrund: Två personer Petersson och Jonsson träffade ett avtal med en annan, Lundin. Enligt avtal skulle Lundin köpa virke, de hade kommit överens om pris, leveranstid och i samband detta

hade säljaren gått med att vårda godset under tiden, så virket inte skulle bli skadad. Ytterligare mängd av virke såldes under liknande villkor innan det första avtalet hade blivit avklarat. Lundin stämde motparter pga. det att leveransen inte överensstämde med avtalet: han hade betalat 12.806 kr samt brandförsäkring, men hade blivit levererad virke endast för 7.172 kr. Han yrkade att motparten skall betala tillbaka 5.743 kr 17 öre jämte ränta. Motparten bestred detta samt genstämde Lundin och grundade sin talan på det att Lundin stoppade inlastningen av virket när leveranserna hade påbörjats. Det gjordes också gällande att Lundin måste stå för risken av faran för varor som stod på järnvägsstationen uppstaplade och efter en brand totalförstördes. Värdet för varan var ca 9700 kr. Efter branden ville motparten leverera resterande delen av virket enligt avtal och avsänt varan men Lundin hade avvisat leveransen med påståendet att varan var skadad. Kort sagt yrkade motparten att Lundin skall förpliktigas att ta emot de t resterande virket samt betala 6.354 kr jämte ränta för återstående av skulden. I första instansen fick Lundin rätt. I Göta HR: fastställde den tidigare domen. HD: påpekade att leveranstiden inte var närmare bestämd enligt avtalet. Enligt HD skulle Petersson och Jonsson ha reagerat omedelbart om de uppfattade att motparten inte ville ta emot varan. Det hade de inte gjort. Genom att inställa lastningen av virket hade de visat sin motpart att de gått med på hans önskemål angående uppskov med leveransen. HD fann inte att köparen var i sådan dröjsmål att riskövergången från säljare till köpare hade gått över tidigare än dåvarande lagen föreskrev. Vem står för risken för att virken brunnits ner. Lite historiska fakta: Tidigare underrätter, bl. a häradsrätter. Mot slutet av 1800-talet började antalet häradsrätter att minska, särskilt i södra delen av Sverige där många härader var små till såväl yta som folkmängd, och slogs ihop till större tingslag. Under denna och den närmast följande tiden byggdes ett flertal av de tingshusbyggnader som ännu finns kvar. Sammanslagningarna fortsatte under 1900-talets första hälft. Under denna period började också allt fler städer läggas under landsrätt, vilket gällde de flesta städer av blygsam storlek och samtliga nytillkomna oavsett storlek. Det innebar att staden ingick i den omgivande domsagan och lydde under dess häradsrätt. Större städer fortsatte dock vanligen att ha egen jurisdiktion, det vill säga rådhusrätter. 1970 fanns det i Sverige 108 häradsrätter, att jämföra med 223 stycken år 1909 och 303 stycken år 1882. Året därpå byttes häradsrätter och rådhusrätter ut mot tingsrätter. I gamla propositioner och lagar hittar vi också hänvisning till KM- kungliga majestät, detta var för att bevisa att ingen beslut går över kungen.

NJA 1977 s. 756 (lingonpulp) Norrfrys AB (tidigare Norrbottens Frys AB som gick i konkurs och Norrfrys tog över affärerna) stämde sin tidigare avtals motpart och yrkade betalning (ca 91.000) för oreglerade poster i samband med lingons lagring, rensning, samt ett köp för sk. lingonpulp samt två räntefakturor. Lingonpulps faktura motsvarade 15 310 kr. Det fanns olika poster, dels 13 766 för kvarstående betalning, samt oreglerade poster för 60 590 (lingonpulps del inräknad) Motparten, handelsbolaget Haug o Co, Finnsnes bestred detta och gjorde gällande at all löpande räkning var slutreglerat, att avräkning angående lingonpulp hade redan gjorts pga fel i lingonpulp som hade visat sig. Enligt Norrfrys hade inte några fel funnits i lingon. De sa också att det var klass II lingon, och de hade blivit levererade. Dessutom hade handelsbolagets direktor varit på besök och undersökt och godkänt lingonen. I prima bär, klass i finns ingen inblandning av blåbären. Nu var det fråga om klass II, och de hade kommit överens om att blåbärsinblandning skulle vara högst 4%. Därmed hade de enligt Norrfrys

inte någon rätt för reklamation och hävning. Slutligen åberopades det att handelsbolaget hade reklamerat och hävt köpet för sent samt att riskövergången till köparen hade skett innan fel i godset visade sig. Dvs. risken hade redan övergått till köparen. Transporten var anlitat av handelsbolaget. Även temperaturen i lastbilen kunde ev. vara olämplig för att bevara bärens skick. Handelsbolaget bestred detta och sa att de inte hade undersökt bären, de hade litat på säljarens uppgifter om kvalitét. Det beställdes 20 ton lingor för leverans till kund i Tyskland. Samt att lingonen undersöktes vid första tillfällen (vid godsets ankomst till Tyskland, till deras kund) och då visade det sig att de var odugliga. Reklamationen hade skett omedelbart. Därför skulle handelsbolaget inte behöva betala för förstörda bären, de äger också rätt att få ersättning för transportkostnader och även berättigade till skadestånd. De skyllde på Norrfrys att de inte undersökt varan och vid fel eller brister inte underrättat handelsbolaget. TR: inte styrkt att fel i godset hade förlegat. Bevisningen varit motsägelsefull. Två olika expertutlåtanden. Norrfrys vann. HR: gjorde sin bedömning utefter utlåtanden och erkände att fel i varans beskaffenhet hade förelegat. Köpeavtalet var platsköp och leveransavtal. Normalt sammanfaller avlämnande och mottagandet. Enligt bedömning var varan avlämnad när den togs hand om fraktförare. Därmed övergick risken till handelsbolaget. Kunde ej styrkas att felet uppstod under transport, därmed antogs felet var redan framme innan avlämnandet. Hävningen hade skett utan oskäligt uppehåll. Handelsbolaget vann. HD var överens med HR.s bedömning. De tillade att när en såld vara efter transport på köparens risk visar sig innehålla fel, bör bevisbördan angående tiden när felet uppstod ligga på köparen. I det här fallet är det tillräckligt bevisat att felet förelåg före avsändandet. Köparen har bevisbördan är huvudregel- domstolen frångick från principen. Transport, varans beskaffenhet- därför frångår man från principen. Reklamation kan inte vara sen om det sker inom skälig tid. Skälig tid börjar ticka efter undersökningen. Är det svårt att undersöka, vilken vara det gäller- allt räknas in i bedömningen. Ex; en passagerare hade reklamerat två år efter flygplanet var försenat. Även att han var konsument, någon gräns borde ha funnits. Kan vara oskäligt lång tid, förlorade både TR och HR. HD tyckte 2 månader är en skälig tid, inte 2 år (utefter omständigheterna). Köparen skall bevisa vilken tidpunkt felet uppstod, är huvudprincipen, men man kan gå ifrån denna.

Köprätt 2: Fel - Felbestämning, undersökning före köpet och friskrivning ➢ Säljaren har ett strikt ansvar för fel i varan. Är det fel så ska säljaren avhjälpa eller så ska avtalsbalans uppnås. Fel och felbestämning ● Abstrakta och konkreta fel 17§ (punkterna i 17 § är inte uttömmande): - 1 st: avtalet är centralt och används som utgångspunkt + subjektivt fel, konkret fel - 2 st: abstrakt fel/objektivt fel - avviker varan från den allmänna vedertagna uppfattning av vad varan ska användas för eller hur den är beskaffad

- 3 st: abstrakt fel/objektivt fel - fog förutsätta → befogad/rimlig förväntan för normal köpare ➢ Abstrakta fel – objektiv bedömning. Vad köparen med fog kunnat förvänta sig. ➢ Konkreta fel – subjektiv bedömning. Vad som följer av avtalet. ● Marknadsföringsfel 18§ - 1 st: konkret fel/subjektivt fel → konkreta uppgifter + kausalt/orsakssamband (ha en inverkan på köpet) - 2 st: om säljaren har vetskap om uppgifterna och har insikt utgör felet ett konkret fel. Om ej - abstrakt. 1) Säljaren ska vara medveten om uppgifterna köparen har är felaktiga 2) Säljaren ska ha insikten att köparen har utgått från att uppgifterna varit korrekta - 3 st: felaktiga uppgifter ska rättas på samma sätt som dem förmedlats ➢ Rekvisiten krävs fortfarande. Skydd för köpare. Man undgår inte ansvaret som säljare, när någon annan i tidigare säljarled har kommit med fel uppgifter om varan. Man kan inte säga, att man inte visste om det. Däremot kan man slippa ansvar om man vid försäljning påpekar tydligt att man inte representerar uppgifter en annan säljare i tidigare led har uttryckt. Friskrivning En friskrivning kan innebära att parterna avtalar bort köparens möjlighet att påkalla fel på varan eller ett dröjsmål. När begagnade varor säljs är en vanlig friskrivning att varan säljs i s.k. befintligt skick. Detta innebär, något förenklat, att köparen får räkna med att varan har de fel som begagnade varor av samma slag i allmänhet har. Om ett sådant fel skulle visa sig föreligga så innebär friskrivningen att köparen inte kan kräva t.ex. reparation eller prisavdrag. Det är viktigt att säljaren är mycket tydlig med vad hon vill friskriva sig ansvar ifrån. Risken är annars att friskrivningen blir ogiltig. ● Befintligt skick 19 § - Preciserad uppgift om varans egenskaper → ej tillåtet med friskrivningen ➢ Exempel: Att det ä mögellukt och säljaren påpekar att unken lukt är pga vinterförvaring- det är ej samma sak som att säljaren har kommit med preciserade uppgifter. Däremot är ju preciserade uppgifter givna när man säljer en bostadsrätt och skrivit ordagrant hur stor lägenhetens yta är - 1 p.: varan inte överensstämmer med sådana uppgifter om dess egenskaper eller användning som säljaren har lämnat före köpet och som kan antas ha

inverkat på köpet - 2 p.: alla rekvisiten måste vara uppfyllda för att genombryta friskrivningen → 1) underlåtenheten att upplysa om uppgift om varans egenskaper 2) väsentlighetskravet - en väsentlig uppgift om varans egenskaper 3) säljaren måste antas ha känt till uppgiften 4) köparen haft fog att räkna med om att bli upplyst om uppgiften 5) kausalt samband - underlåtenheten kan antas ha inverkat på köpet - 3 p.: varan är i väsentligt sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog har kunnat förutsätta. Uttrycket “befintligt skick” indikerar en inskränkning av ansvar för varans skick (jmf 17 § 3 st.). Man ska då jämföra den varan man får med priset man har fått betala - finns det en balans eller inte - och haft fog att förutsätta att varan varit i bättre skick (objektiv rekvisit), vilket snävar in väsentlighetskravet. Undersökning av varan före köpet ● Undersökning av varan före köpet 20 §: köparen ”borde ha märkt” felet vid köpet - tar sikte på hur långtgående undersökningen har varit samt köparens kunskap och erfarenheter. - hänsyn tas till de praktiska möjligheter som förelegat för att undersöka varan - Exempel: Tentafråga om en båt som ska sjösättas för att kunna undersökas egentligen. Är det en undersökning när båten ligger i saluhallen och man tittar bara på den? Har den undersökningen sagt något om motorns kondition eller att den fungerar felfritt? TIPS! Vad skulle man säga till en person som planerar köpa något? → Undersök inte om ni inte blir uppmanade. Undersök inte före köpet, undersök vid avlämnandet, alltså efter att varan överlämnats.

Att skilja mellan Köplagen och Konsumentköplagen Det är viktigt att ha klart för sig när de olika lagarna gäller. Gör det klart för dig. Läs lagtext. Konsumentköplagen

KKöpl gäller vid köp av lös sak. KKöpL gäller vid: ● köp av varor – vare sig de är nya eller begagnade eller köpta på rea ● förmedling – när en näringsidkare förmedlar ett köp mellan två konsumenter. Då svarar både förmedlaren och säljaren för säljarens skyldigheter. Lagen gäller däremot inte: ● när en privatperson köper av en annan privatperson ● när köparen är ett bolag, en förening eller ett dödsbo ● vid köp av fast egendom eller värdepapper. Lagen är tvingande. Säljaren kan alltså inte ge köparen sämre avtalsvillkor än lagen medger. Däremot kan han alltid ge bättre villkor.

Köplagen KöpL gäller vid köp av lös egendom. Det är vidare än lösa saker, det kan gälla rättigheter, aktier, immateriella ”saker/rättigheter” (1 § KöpL).

Undersökningsplikt Det finns ingen undersökningsplikt enligt köplagen eller konsumentköplagen. Upplysningsplikt Upplysningspliktens räckvidd i konsumentköplagen i relation till det strikta ansvaret är något vrängd. Oklarhet i varför det ska finnas en upplysningsplikt när det strikta ansvaret för fel i vara alltid föreligger. Upplysning kring varans egenskaper – inte priset eller marknadsvärdet. Felansvar Strikt ansvar. Oavsett om säljaren kände till felet eller inte, så ska felet avhjälpas. Beviskrav Styrkt – 75 % Sannolikt – 50 % Antas – 25 % Uppenbart – 100 % NJA 1996 s. 598 (husbilsbyte)

Rune E och Bengt...