Juridik - civilrätt, straffrätt, processrätt PDF

Preview

Summary

Juridik 1: Samspel med andra handlar om vad vi brukar moral om vad vi och om vad vi ska norm kan finnas i flera av dessa regelsystem och de olika normsystemen Nationell nationell men om ett juridiskt problem fler uppkommer Reglerna om vilket lands domstol fallet ska i kallas Valet om vilket lands la...

Description

Juridik litteratur Juridik – civilrätt, straffrätt, processrätt KAP 1: Rättsordningen 1.1

Allmänna drag

1.1.1 Samspel med andra normer Sedvanor handlar om vad vi brukar göra, moral om vad vi bör göra och rätten om vad vi ska göra. Samma norm kan finnas i flera av dessa regelsystem och de olika normsystemen påverkar varandra. 1.1.2 Nationell begränsning Rättsordningen är nationell men om ett juridiskt problem berör fler länder uppkommer val- och konkurrensfrågor. Reglerna om vilket lands domstol fallet ska prövas i kallas internationell processrätt. Valet om vilket lands lagar man ska döma enligt görs enligt reglerna om internationell privaträtt. 1.1.3 Rättsordningens utveckling Genom historiens har Sveriges regelsystem påverkats av andra länder, kristendomen och EU. Rättsordningen har därför varit föränderlig över tid och speglar hur samhället fungerar vid en given tidpunkt. 1.1.4 Sanktionssystem Rättsordningen är sanktionerad – innehåller ett sanktionssystem. Bryter man mot de grundläggande handlingsnormerna riskerar man att drabbas av en rättslig påföljd. Sanktionssystemet upprätthålls av myndigheter så som polisen, åklagare, domstolen och kriminalvården. 1.2

Rättsreglerna

1.2.1 Innebörd Samma rättsregler gäller för alla. En rättsregel är uppbyggd av två tankeled: rättsfaktum och rättsföljd. En rättsregel är en lag, regel eller rättslig norm som gäller i ett visst rättssystem. Ett rättsfaktum är ett faktum som har en rättslig betydelse. Rättsreglerna är knutna till vissa händelser eller fakta som förutsättningar. Rättsregelns börjar alltså verka först i och med sådana händelser eller fakta. Det är alltså fakta som påverkar det konkreta rättstillståndet. Rättsföljden är då till sist den rättsliga konsekvensen av ett visst förhållande. Rättsreglerna bildar ett nätverk där innehållet i en regel är beroende av innehållet i ett antal andra regler. Rättshandling en av rättsordningen tillåten åtgärd med rättsliga konsekvenser. Legaldefinitioner – i författningstext gjorda begreppsbestämningar. Kopplingsbegrepp fungerar som ett mellanled mellan reglerna och vilka rättigheter/skyldigheter de medför. 1.2.2 Rättigheter och skyldigheter

Äganderätt kan definieras som vad rättsordningen tillåter den som ägare att göra (rättighet) och förbjuder andra att göra (skyldighet). Det första utgår ifrån de rättsfakta som skapar fenomenet och det andra ifrån de rättsföljder som inträder. Om en rättslig relation beskrivs som en rättighet för någon eller en skyldighet för någon annan är därför en fråga om ordval.

1.2.3 Rättsstat Grundläggande definitionen är att staten och dess organ själva följer den gällande rättens regler, rule of law, ”rätten regerar”. Rättsordningen ska också vara av en viss kvalitet – ska vara möjligt att hålla sig informerad om rättsläget, de rättsliga konsekvenserna av ens handlande ska vara förutsebara, reglerna ska tillämpas konsekvent och inte godtyckligt, rättsordningen bör ansluta sig till värderingar i samhället, det finns möjligheter att utöva rättigheterna gentemot statsmakten osv. 1.2.4 Rättsområden Indelning i civilrätt (privaträtt) och offentlig rätt. Civilrättsliga regler riktar sig till enskilda medborgare och styr hur vi ska bete oss mot varandra. Civilrätten kan delas upp i: familjerätt och förmägenhetsrätt. Offentlig rätt behandlar det allmänna, stat och kommuner, deras verksamhet och förhållande inbördes och till medborgarna. Hit hör statsrätt, förvaltningsrätt, skatterätt, processrätt, straffrätt och folkrätt. Grundläggande skillnad: civilrätt är horisontella (handlar om samspelet mellan jämställda) medans offentlig rätt är vertikal (handlar om statens maktutövande över medlemmarna). 1.2.5 Dispositiva och indispositiva regler Dispositiv – de berörda får själva avgöra om de ska följa lagens spelregler eller hitta på egna (kan avtala bort lagen). Indispositiv – tvingande lag oftast till den svagare partens fördel (kan ej avtala bort). KAP 2: Rättskällorna 2.1

Inhemska rättskällor

2.1.1 Författningar Tre huvudsakliga grupper av författningar i Sverige: grundlag, lag och förordning. Grundlag stiftas eller ändras av likalydande beslut av två riksdagar med ett mellanliggande val. Lag stiftas eller ändras av sittande riksdag och förordning beslutas av regeringen. Grundlagarna är: successionsordningen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och regeringsformen. Hierarki - grundlag är överordnad lag och lag är överordnad förordning. Nya författningar publiceras i Svensk författningssamling (SFS). 2.1.2 Lagsamlingar

Sveriges rikes lag (blå lagbok), Sveriges Lagar (röd lagbok), Sveriges lag (svart lagbok) och Svensk lag (grön lagbok). Karnov, Svensk lagsamling med kommentarer – innehåller även omfattande kommentarer av sakkunniga jurister. 2.1.3 Förarbeten Lagtexten har skapats genom en omfattande procedur och dokumentationen över detta arbete kallas lagens förarbeten. Det börjar med att regeringen sätter igång en grupp som gör utredning, förslagen av denna utredning redovisas sedan i statens offentliga utredningar (SOU). Förslaget går sedan på remiss till myndigheter, organisationer och andra som kan tänkas beröras och ha synpunkter. Remissyttrandena sammanställs sedan och skickas på lagrådsremiss. Sedan överlämnar regeringen en proposition till riksdagen för beslut. Där skickas det till ett utskott som redovisar sin ståndpunkt i ett betänkande till kammaren som sedan röstar om lagen ska förkastas eller antas. Utdrag ur viktiga förarbeten publiceras i Nytt juridiskt arkiv II (NJA II). Till förordningar finns inte omfattande förarbeten utan endast departementsskrivelser (DS). 2.1.4 Prejudikat Prejudikat – när tidigare avgörande från domstolarna styr den fortsatta tillämpningen. Praxis innebär att det finns flera prejudikat. Dessa är inte formellt bindande men gör så att vi får en enhetlig rättstillämpning över landet. De allmänna domstolarna bildar en hierarki med tingsrätterna (TR) som första instans, hovrätterna (HovR) som mellannivå och Högsta domstolen (HD) som sista. Tingsrätterna följer hovrätternas praxis och samtliga följer Högsta domstolens praxis. För att ett fall ska kunna prövas i HD krävs prövningstillstånd och ges endast när målen har prejudikatintresse (oklar rättsfråga där det behövs ett vägledande avgörande). Andra domstolar är förvaltningsdomstolar, arbetsdomstolen, patent- och marknadsdomstolarna. Överinstanserna publicerar sina prejudikat i olika rättssamlingar. 2.1.5 Doktorin Doktorinen – rättsvetenskapliga litteraturer i form av avhandlingar, artiklar, lagkommentarer och handböcker. Handlar om beskrivningar gällande rätt, de lege lata (om den lag som finns) och hur rättsordningen bör utformas samt den lege ferenda (om den lag som bör göras). Ej formellt bindande men de är en källa till kunskap och ibland vägledning. 2.1.6 Sedvana Att folk i allmänhet brukar bete sig på ett visst sätt innebär inte att det finns någon rättsregel bakom. Men om många beter sig på et visst sätt över tid så att det har vunnit stadga kan det betraktas som bindande av de berörda. I den mån rättstillämpningen accepterar denna sortens regler talar man om sedvanerätt. Ett exempel är allemansrätten. 2.2

EU-rätten

2.2.1 Avtal mellan stater Stater många gör avtal med varandra men det finns ingen överordnad instans som kan framtvinga fullgörelsen av avtalen. I Sverige har vi ett dualistiskt system (tvåstegssystem) vilket innebär att när vi slutit ett avtal med ett annat land måste ändra vår nationella lagstiftning för att det ska gälla. Detta kan göras genom inkorporering där det beslutas att konventionstexten är svensk lag eller genom transformering där den svenska lagtexten utformas till överensstämmelse med konventionen. Vissa stater har ett monistiskt system vilket innebär att när det internationella avtalet sluts utgör sakinnehållet en del av den gällande nationella rätten. 2.2.2 EU-rättens källor Primärrätten – fördrag mellan medlemsstaterna som skapat och reglerat samarbetet. Kan endast ändras genom nya avtal mellan de berörda staterna. Sekundärrätten – utgörs av de inom EU tillkomna rättsakterna. Beslutsgång: kommissionen föreslår, parlamentet godkänner och ministerrådet beslutar. Förordningar – generell lagstiftning, direkt tillämplig rätt i medlemsstaterna. Direktiv – riktar sig till medlemsstaterna, ålägger dem att utforma egna nationella rättsordningar. EU-domstolens praxis – domstolens prejudikat är formellt bindande och ska följas. Förhandsbesked – nationella domstolar kan inhämta förhandsbesked från EU-domstolen om den aktuella bestämmelsens rätta tolkning för att enhetligheten ska upprätthållas. Allmänna principer – har utvecklats av EU-domstolen och ska genomsyra all EU-rättstillämpning. De är lojalitet, proportionalitet, effektivitet, förutsägbarhet mm. 2.2.3 Verkan i Sverige EU-rätten är överordnad den nationella rätten. Principen om direktivkonform tolkning innebär att den nationella rätten ska tolkas i enlighet med direktivet från EU. Beslutande regler av EU blir bindande för Sverige utan att vi behöver godkänna dem och vi har ingen vetorätt. 2.2.4 Europakonventionen Europeiska rådet är EU:s högsta organ och består av medlemsstaternas högsta politiska befattningshavare. Europarådet är en samarbetsorganisation med 47 europeiska länder som medlemmar. Europakonventionen – skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Europadomstolen skapades för att upprätthålla konventionen. KAP 3: Rättstillämpning 3.1

Inledning

Gällande rätt: så skulle en domstol döma om den fick frågan. Krävs för att göra rimliga prognoser och planera sitt handlande inför en eventuell rättegång och för att bedöma de rättsliga konsekvenserna av sitt handlande. Ett kriterium på en rättsstat är rättssäkerhet och i sin tur förutsägbarhet. 3.2

Tillämpning av författningstext

3.2.1 Hur bindande är författningstexten? Författningstexten är den enda formellt bindande nationella rättskällan. Dock ska en underordnad författning inte tillämpas om den står i strid mot en överordnad. En formell lagregel utan sanktion kan inte tillämpas av domstol. Lagtexten kan vara så föråldrad att det i verkligheten inte tillämpas längre och formellt upphävs och blir obsolet. En äldre författning kan anses ha ersatts av en nyare och därmed tillåter sig en domstol att utöva ett regelrätt reduktionsslut – döma i direkt strid mot den tillämpliga lagens ordalydelse. 3.2.2 Lagtolkningsmetoder Bokstavstolkning – tolka orden enligt deras lexikala innebörd. Restriktiv tolkning – begränsa sig till ordets kärnområde, sådant som ”alla” kan vara överens om hör dit. Extensiv tolkning – töjer på begreppet så att det även inbegriper sådant som kanske inte vid en första titt ingår. Teologisk metod – valet av tolkning bestäms efter man betraktat lagens syfte eller ändamål. 3.2.3 Utfyllnad av luckor i lagen När det inte finns lagar som är tillämpade till en viss situation eller som är lik en situation men skiljer sig lite ifrån den lagreglerade står myndigheterna inför valet att tillämpa lagen motsatsvis e contratio eller på samma sätt ex analogia. Valet av tankesätt och resonemangen bakom gör att vi är utanför tolkningsområdet och ägnar oss åt en utfyllnad av en lucka i lagen. Vid tillämpning av straffbestämmelser är analogislut förbjudna, ett utslag av legalitetsprincipen. En speciell typ av ”tidsmässig analogi” i form av retroaktivitet innebär att en lag tillämpas på situationer som inträffat före lagens ikraftträdande. Dock förbjudet inom straffrätten, beskattningsrätten och ej accepterat av EU-domstolen. 3.3

Rättsfallstolkning

3.3.1 Prejudikatvärde Rättsfalls prejudikatvärde – åsyftas hur efterföljansvärt fallet är. Skäl för lägre prejudikatvärde kan vara att domen inte var enhällig, motiveringen dålig eller svårbegriplig, domen leder till praktiska svårigheter eller att vederbörande författare ogillar resultatet. 3.3.2 Den processuella ramen Den processuella ramen – domstolen får inte besluta om saker som inte ingår i processen. I brottsmål kan man inte döma till straff för annat än

vad som ingår i åklagarens gärningsbeskrivning. I förmögenhetsrättsliga tvister måste domen hålla sig inom ramen för parternas talan. I överinstanserna tillkommen begränsningen att målet kanske inte överklagats i sin helhet – överinstansen får bara döma i de överklagade delarna. 3.3.3 Prejudikatens bindande verkan I engelsk rätt anses prejudikaten bindande. För att kunna avvika från praxis behöver domaren finna något som gör fallet annorlunda än prejudikatfallet, distinguish the case. 3.4

Rättskällornas förhållande gentemot varandra

Grundprincipen är att författningstext är överordnad de andra. Inom författningstext finns en hierarkisk ordning. EU-rätt har företräda framför svensk grundlag. Har dock HD gjort ett reduktionsslut och underinstanserna rättar sig efter det har rättspraxis i praktiken fått företräde framför författningstexten. KAP 4: Personrätt Fysiska personer avser människor och juridiska personer avser sammanslutningar av olika slag, ex aktiebolag och ekonomiska föreningar. Fysiska och juridiska personer är rättssubjekt – de har rättigheter och skyldigheter. Föremålet för äganderätten benämns rättsobjekt – människor kan inte vara rättsobjekt. Förmågan att ha rättigheter och skyldigheter benämns rättskapacitet – fås vid födsel med undantag till arvsrätt. Bara för att man har rättskapacitet innebär inte att man själv kan ombesörja sina rättsliga angelägenheter – för detta krävs att man har rättshandlingsförmåga. Full rättshandlingsförmåga får man när man blir myndig – 18 år. Begränsningar kan finnas av medicinska skäl – ex. psykisk störning - och personerna kan därav behöva biträde av god man eller förvaltare. En framtidsfullmakt innebär att man i förväg utser en person som ska företräda en i framtiden om man skulle få svårigheter att ta hand om sig själv. Framtidsfullmakten är giltig när huvudmannen blir oförmögen att fatta beslut och det är fullmaktshavaren som avgör när detta blir. Rättskapaciteten upphör när man dör och den dödes tillgångar kommer innehas av dödsboet. Dödsboet upplöses med arvskiftet. Om en person försvunnit kan hen dödförklaras men det innebär inte att vederbörande faktiskt är död, bara att hen antas vara det. KAP 5: Äktenskapsrätt 5.1

Inledning

I lag finns det två juridiskt reglerade samlevnadsformer – äktenskap och samboförhållande. Äktenskapets rättsverkningar är mer långtgående och heltäckande än samboförhållandets. Äktenskapsrätten reglerar all makars egendom medan samborätten endast reglerar den gemensamt anskaffade bostaden och det ingående inre bohaget. Genom äktenskapsförord och

samboavtal finns möjligheter för att genom avtal begränsa rättsverkningarna. I äktenskapsbalken och sambolagen finns jämkningsregler som ska tillämpas om de vanliga reglerna i visst fall leder till ett oskäligt resultat. 5.2

Äktenskapets ingående och upplösning

Sverige har en könsneutral äktenskapslagstiftning. Allmän förutsättning för att ingå äktenskap är att de blivande makarna måste vara myndiga (om inte särskilda skäl) och inte redan gifta. Släkt i rätt upp- och nedstigande led eller helsyskon får inte heller ingå äktenskap. Vid vigsel måste båda blivande makar vara personligen samtidigt närvarande och för att vigsel ska vara giltig måste äktenskapet ingås frivilligt. För att säkerställa att allt gått rätt till vid vigseln ska den ske i närvaro av vittnen annars blir den inte giltig. Äktenskapet kan upplösas genom den ena makens död eller genom äktenskapsskillnad. Äktenskapet upplöses genom dom på äktenskapsskillnad som meddelas av allmän domstol och som vunnit laga kraft. Om bara en av makarna vill skiljas är det obligatoriskt med betänketid om inte den andre maken medger ansökan. Har dem dock levt isär i minst två år har var och en av dem rätt till äktenskapsskillnad utan betänketid. Betänketid gäller även om någon av makarna har vårdnaden om och bor tillsammans med eget barn under 16 år. 5.3

Egendomsordningen

5.3.1 Grundläggande principer Äktenskapet bygger på två bärande principer:  Principen om särförvaltning – vardera maken råder över sin egendom och svarar för sina egna skulder. Varje make bestämmer också över sin egendom de kan dock äga saker tillsammans. Dock finns det rådighetsinskränkningar som gör att en make i vissa dall måste ha den andres medgivande för att kunna avhända sig, pantsätta eller hyra ut viss egendom (gemensamma bostaden och bohaget).  Likadelningsprincipen – vid upplösning av äktenskapet ska makarna dela nettoförmögenheten lika mellan sig med undantag för äktenskapsförord, gåvobrev eller testamenten. 5.3.2 Underhållsbidrag till make Makar ska fördela utgifter och sysslor mellan sig och ska lämna varandra upplysningar som behövs för familjens ekonomiska förhållande ska kunna bedömas. Makarna ska efter sin egen förmåga bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov ska tillgodoses – de ska leva på samma ekonomiska standard. Det finns möjligheter att vända sig till domstol om ena maken försummar sin underhållsskyldighet. Efter äktenskapsskillnad svarar vardera make för sin försörjning – den ena maken kan dock få underhållsbidrag under övergångstiden om denne behöver det och den andre har förmåga att betala det.

5.3.3 Giftorättsgods och enskild egendom Makars egendom delas in i giftorättsgods och enskild egendom. Giftorättsgodset – den egendom som inte är enskild egendom – blir föremål för bodelning vid äktenskapets upplösning. Egendom kan bli enskild på sex olika sätt: 1. På grund av äktenskapsförord 2. Som man fått i gåva med föreskrift om att den ska vara enskild 3. Som man erhållit genom testamente med föreskrift om enskild egendom 4. Som man erhållit genom arv med föreskrift i testamentet att den ska vara enskild 5. Som man erhållit genom försäkring med villkor om enskild egendom 6. Som trätt i stället för annan enskild egendom – substitut eller surrogategendom Huvudregel är att all egendom som makarna har i äktenskapet är giftorättsgods med undantag för ovanstående punkter. Till giftorättsgods räknas också avkastning på enskild egendom om inte annat angivits i äktenskapsförord eller testamente. Om egendomen är giftorättsgods eller enskild egendom har inget och göra med om den ägs ensamt av maken eller tillsammans med någon annan. 5.3.4 Personlig egendom Personlig egendom – egendom som är så personlig att det skulle vara främmande att låta den ingå i bodelningen – ska inte ingå i bodelningen. Hit räknas egendom som är avsett uteslutande för personligt bruk och personliga presenter. 5.3.5 Särskild egendom Även rättigheter av personlig art undantas från bodelningen trots att de formellt ingår i giftorättsgodset. Ex. rätt till skadestånd, ersättning ur olycksfallsförsäkring osv. När skadestånd eller ersättning väl har betalats ut till den berättigade ingår medlen dock i bodelningen. 5.3.6 Bodelning under bestående äktenskap Bodelning ska i huvudregel ske då ett äktenskap blivit upplöst, är makarna ense kan det dock ske under det bestående äktenskapet. Krävs att makarna gemensamt anmäler det till Skatteverket som ska registrera anmälan. Bodelning kan göras flera gånger under äktenskapet. 5.4

Bodelning efter äktenskapsskillnad

5.4.1 Allmänt Bodelningen ska göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag då ansökan om äktenskapsskillnad kom in i rätten. Vid ena makens död är tidpunkten dagen dödsfallet inträffade och vid bodelning under äktenskap den dag då anmälan gjordes. Tidpunkten kallas för brytdagen eller kritiska punkten. Bodelning ska ske efter äktenskapet blivit upplöst men det finns inga sanktioner som inträder om makarna låter bli. En formell bodelning är dock nödvändig om fast egendom ingår i

bodelningen och denna ska övertas av en make. Lagen säger att en skriftlig handling ska upprättas och undertecknas av båda makarna – bodelning är ett formavtal. Bodelningen är ett privat avtal mellan makarna och behöver inte registreras för att bli giltigt. 5.4.2 Vad ingår i bodelningen? Föremål för bodelningen är giftorättsgods på brytdagen. Inför bodelningen kan det ibland behövas att man upprättar särskild förteckning över makarn...