SvenskPolitik_GamlaTentafrågor PDF

Preview

Summary

Download SvenskPolitik_GamlaTentafrågor PDF

Description

Redogör för riksdagens frågeinstitut! (1 p) Svar: Riksdagens frågeinstitut är ett verktyg i den s.k. parlamentariska kontrollen. Syftet med detta institut är med andra ord att kunna ställa frågor eller interpellationer till regeringen och därmed även till viss mån kunna hålla statsråd till svars för deras handlingar och yttringar. Med tiden har mängden frågor förtagit kraften, vilket gör att det går att ifrågasätta frågeinstitutets funktion som kontrollmedel. Samtidigt leder den strida floden av frågor till regeringen till ett slags löpande kontroll av vad som händer. Viktigt att nämna är att rätten att ställa frågor är oinskränkt. Skillnad mellan interpellationer och vanliga frågor: hos interpellationer får andra ledamöter delta i debatten; interpellationer kräver utförligare svar (statsrådet får två veckor på sig att svara). 2. Vad är skillnaden mellan positiv och negativ parlamentarism och vilken av dessa varianter gäller i Sverige? (1 p) Svar: Parlamentarism är ett statsskick där en regering är beroende av stöd ifrån ett (numera vanligen folkvalt) parlament. I Sverige har vi detta styrelseskick, här kallar vi dock parlamentet för riksdagen. Det finns vidare två typer av parlamentarism, negativ och positiv. Den negativa parlamentarismen utgör ett system där det inte finns ett krav på att en ny regering måste vinna en majoritet i omröstningen; huvudsaken ligger här i att inte ha en majoritet emot sig. I en "ren" negativ parlamentarism förekommer därefter i regel inte heller någon omröstning när en ny regering tillträder. Hos den positiva parlamentarismen måste den nya regeringen vinna en majoritet i omröstningen i parlamentet för att kunna tillträda. Här hålls därför omröstningar när en ny regering ska tillträda. I Sverige har vi länge uttryckligen fallit under kategorin negativ parlamentarism. För att ett regeringsförslag ska accepteras krävs endast att en majoritet inte uttryckligen ställer sig mot, dvs röstar ned förslaget. Sedan revideringen av RF som trädde i kraft den 1 januari 2011 ska en nyvald riksdag genom omröstning pröva frågan om statsministern har tillräckligt stöd i riksdagen. Att denna omröstning är obligatorisk kan ses som ett drag av positiv parlamentarism. Det vedertagna synsättet är dock att systemet i Sverige (trots denna obligatoriska omröstning) betraktas som negativ parlamentarism. Detta beror på att det, för att en statsminister ska väljas, inte är antalet ja-röster som är avgörande, utan att antalet nej-röster inte är i majoritet i kammaren. Det betyder att minst 175 ledamöter måste rösta nej för att talmannens förslag ska falla. I praktiken är alltså avsaknaden av ett krav om uttryckligt majoritetsstöd den viktigare skiljelinjen, så Sverige faller under kategorin negativ parlamentarism. 3. Vad är innebörden av begreppet ”närvarons politik”? (1 p) Svar: Teorin om "närvarons politik", utvecklad av Anne Phillips, går ut på att olika grupper behöver ha egna representanter i parlamentet för att deras intressen och erfarenheter ska tas till vara på ett rättvist sätt. I ett parlament som till exempel domineras av män riskerar kvinnors intressen att hamna på undantag. Närvarons politik är därmed en förlängning av eller ett led i tanken kring social representation (även kallad grupprepresentation) som menar att det behövs representanter i

riksdagen från enskilda grupper i samhället (olika kön, etniciteter eller religioner) för att kunna belysa och ta upp de frågor som just berör den specifika gruppen.

4. Vilka institutioner inom EU beslutar om förordningar och direktiv? (1 p) Svar: När EU ska bestämma om förordningar och direktiv är tre av EU:s institutioner inblandade: EU-kommissionen, ministerrådet och Europarlamentet. Först tar EU-kommissionen fram idéer som sedan landar i ett lagförslag. Detta förslag skickas dels till Europaparlamentet, som får yttra sig över förslaget, och dels till de nationella regeringarna och parlamenten, som får i uppgift att diskutera förslaget. Inom nationerna leder diskussionerna sedan till en gemensam svensk ståndpunkt med vilken regeringen går tillbaka till ministerrådet. Efter detta enar man sig även i ministerrådet kring en gemensam ståndpunkt som Europaparlamentet sedan behandlar. När detta skett får ministerrådet sedan ansvaret att besluta om den nya lagen. Inom EU är det alltså EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet som är delaktiga i lagstiftningsprocessen, varav de två sistnämnda utgör den beslutande instansen. EU-kommissionens uppgift är enbart att föreslå och förhandla lagförslag. 5. Vilka svenska partier är och har tidigare varit representerade i Europaparlamentet? (1 p) Svar: De svenska partierna som i dag (efter valet 2019) är representerade i Europaparlamentet är Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, dvs alla åtta partier som ingår i riksdagen. Tidigare har även Piratpartier, Partiet Vändpunkt, Junilistan och Feministiskt Initiativ varit representerade i Europaparlamentet. 6. Vad innebar tesen om det starka samhällets filosofi? (2 p) Svar: Begreppet "det starka samhället" myntades av Tage Erlander (S) under 1960talet. I viss mån kan man säga att begreppet "efterträdde" begreppet "folkhemmet" med vilket man främst kommit att förknippa Socialdemokraterna under Per Albin Hanssons tid som partiledare. Den gemensamma tanken bakom de två begreppen var att bygga upp ett stabilt samhälle kring ett välfungerande välfärdssystem som skulle tillhandahålla grundläggande resurser, såsom utbildning eller sjukvård, för medborgarna. Man skulle genom detta starka samhälle kunna garantera den enskilde medborgaren en viss grundtrygghet genom olika typer av försäkringar och statliga bidrag. I praktiken ledde denna filosofi till stora satsningar inom en alltmer växande offentlig sektor. Skolor, sjukvård och andra instanser föll därmed även starkt under statligt inflytande. Det som däremot skiljde Erlanders begrepp från Hanssons "folkhem" var de nya förutsättningarna och utmaningarna som man under 1960-talet mötte, jämfört med det svenska samhället på 30-talet, då Folkhemsbegreppet myntades. På 1960-talet hade "Fattig-Sverige" ersatts av ett välfärdssamhälle. Medborgarnas förväntningar på politiken hade vuxit, menade Erlander. I det nya, materiellt rikare Sverige var det inte längre tillräckligt att slippa fattigdom och nöd; man kunde ana en slags otålighet att utvecklingen ej gick snabbare. Här är det även viktigt att nämna att Erlander, i jämförelse med vissa andra traditioner inom socialdemokratin, ej förespråkade ett förstatligande av

näringslivet. Detta skulle då leda till en bättre och mer effektiv ekonomisk tillväxt som även den var en viktig byggsten inom det starka samhället. 7. Den kommunala självstyrelsen finns med som en av det svenska statsskickets grundprinciper (RF 1:1) och kommunerna tilldelas enligt kommunallagen dels en allmän kompetens och dels en specialreglerad kompetens. Redogör för vad detta handlar om! (2 p) Svar: 1974 års RF angav förvisso kommunal självstyrelse som en konstitutionell grundsten, men det var ett principstadgande. Den pekade inte ut enligt vilka principer, i vilken form eller i vilken utsträckning som kommunala självstyrelser kunde utöva politisk makt. Detta gjorde att självstyrelsens innebörd var en öppen fråga som skulle fastställas genom vanlig lag. Frågan ansågs vara en politisk fråga som var omöjlig att avgöra en gång för alla utan i stället tillfördes det svenska partipolitiska slagfältet. Den främsta arenan för de politiska konflikterna kring självstyrelsen blev riksdagen. I Sverige har vi därmed ett s.k. proceduriellt normerande ideal, som innebär att grundlagen fastlägger de parlamentariska procedurer genom vilka självstyrelseregleringen ska beslutas. Resterande utformning överlåts för politisering inom riskdagen. Sverige och andra nordiska länder kännetecknas av att lokal och regional självstyrelse är enhetligt reglerad. Vidare är en annan säregenskap, i jämförelse med andra länder, att den svenska förvaltningstraditionen kännetecknas av direktvalda lokala och regionala självstyrelseenheter som dock får sina uppgifter delegerade från riksdag och regering. Detta illustrerar dels en pågående diskussion mellan att överlåta stort utrymme till kommunerna och å andra sidan låta de agera som en förlängning av det statliga arbetet. Detta blir även synligt om man tar sig en titt i 1974 års RF som bestämmer att det är riksdagen som fattar de riktningsgivande besluten och ser till att den offentliga verksamheten lever upp till likvärdighetskravet o hela landet, medan lokala folkvalda under politiskt och ekonomiskt ansvar fattar beslut om verkställighet. Som nämnt fanns det alltså stort utrymme för olika riksdagar att påverka utformandet av den kommunala självstyrelsen. På 1970-talet när S oftast satt i regeringen drev de en detaljstyrd sakpolitik vilket också medförde att de i stor utsträckning reglerade kommunernas arbete. Under det sena 70-talet och det tidiga 90-talet var det däremot borgerliga synsätt som kom att dominera och den kommunala demokratin kom att decentraliseras och avregleras. Idag förfogar kommunerna på de allra flesta områden ett stort handlingsutrymme, men det begränsas påtagligt inom vissa områden.

10. Beskriv och analysera de argument som förekom i rösträttsdebatten! (5 p) Svar: När rösträttsdebatten blev aktuell syftade den i första hand på att enbart utvidga rösträtten till en större folkskara. Medborgare som t.ex. kvinnor, bidragsmottagare eller folk med ekonomiska anmärkningar var länge uteslutna ur diskussionen, vilket bl.a. blir tydligt genom benämningen "den lilla rösträttsfrågan" som syftade på frågan kring den kvinnliga rösträtten. Även fast det

alltså tydligt går att se olika skeden på vägen till en verklig allmän rösträtt ser man inom de olika debatterna, kring manlig och kvinnlig rösträtt, liknande argument. När den "stora rösträttsfrågan" uppdagades och blev föremål för politisk diskussion fanns det tre utmärkande argumentationslinjer som värvade för ett utvidgande av rösträtten. Det första argumentet syftade på legitimitetsproblemet som man såg i den starka begränsningen av rösträtten. På den tiden var endast en femtedel av befolkningen röstberättigad. Att nå demokratisk legitimitet var då ej möjligt eftersom det i valen enbart var en tydlig minoritet inom befolkningen som hade möjlighet till yttrande. Man ansåg därav även att rösträtten bör anses som en medborgerlig rättighet som staten bör tillhandahålla deras medborgare. Vidare ansåg man även att rösträtten skulle kunna fungera som en sorts säkerhetsventil, rösträttsreformen skulle garantera samhällsfreden eftersom det fanns en uppdämd bitterhet i de grupper som saknade rösträtt. Det var alltså ett sätt att hålla befolkningen i schack och bemöta deras krav innan missnöjet hann bli allt för stort. Just detta argument, denna reformvilja, var hotfull för dem som motsatte sig reformer och som såg sina privilegier hotade (skulle kunna utnyttja detta argument genom att införa ett graderat rösträttssystem). En andra linje inom debatten var att det rådde en asymmetrisk relation mellan rättigheter och skyldigheter. Man hänvisade i synnerhet på den allmänna värnplikten som hade införts, detta argument sammanfattades träffande i slagorden "en man - en röst - ett gevär". Det tycktes oresonligt att medborgarna skulle ha så stora förpliktelser gentemot sin nation samtidigt som de politiskt sett ej hade några möjligheter till deltagande. Det betonades också att en vidare rösträtt skulle kunna förbättra eller stärka den nationella samhörighetskänslan. Intressant att betrakta här, för att ansluta till en poäng som jag nämnde i inledningen, är den tydliga könskoncentreringen i argumentet eftersom kvinnor på den tiden fortfarande var uteslutna ur värnplikten (inbyggd spänning i argumentationen: det fanns antimilitaristiska tendenser inom vänstern). Genom bemötandet av argumentet att vissa samhällsgrupper var mer lämpade än andra att delta i det politiska livet uppstod en tredje argumentationslinje. Här använde man sig av JS Mills argument som målade staten som en slags "uppfostrare", en skola i allmänanda om man så vill. Det sades att om man fick rösträtt skulle man lära sig att ta ansvar och informera sig i de aktuella frågorna. En fråga som återstod här var dock hur den obildade massan skulle uppfostras. En sista linje går också att urskilja även fast den inte var lika stark som de andra. Här framhävdes förhållandet mellan rättigheter och nytta. På den sidan som ställde sig emot en sådan utvidgning av rösträtten talade man framför allt om att det var otänkbart att låta "pöbelväldet" regera. Tanken var att de som besatt en viss ekonomisk förmögenhet även hade ett visst ansvarstänk, något som de som var fattiga därav saknade. Ägandet gjorde människan mer ansvarsfull. Vidare tyckte rösträttens motståndare också att det var orättvist att de som inte betalade skatt skulle ha lika stort inflytande som de som betalade mycket skatt pga stor förmögenhet. Även denna sida använde sig alltså av ett rättviseargument dock med en liten annan tolkning och mer ekonomisk ansats än de på för-sidan.

Många argument hämtades från biologin, där man pekade på grundläggande biologisk förankrade skillnader mellan människor som gjorde att vissa helt enkelt var mer kvalificerade att regera och besluta inom politiken. Framför allt gick det att återfinna denna typ av argumentation när det gällde kvinnors rösträtt. Okamouflerad intresseargumentering Evolutionistiskt synsätt: att forcera utvecklingen var att bryta mot naturens egna lagar, vilket skulle leda till bakslag Folkmassan låter sig enkelt manipuleras av karismatiska ledare Efter att ha nämnt de olika argumenten som både för- och motsidan hade att erbjuda i diskussionen om "allmän" rösträtt är det intressant att konstatera att de argumenten som togs upp på

11. Vad innebar representationsreformen? (2 p) Svar: Representationsreformen trädde i kraft 1866 och innebar att ståndsrepresentationen avskaffades och att 1810 års riksdagsordning ersattes med en ny. Närmare ersatte reformen ståndsrepresentationen med två separata kamrar, Första kammaren, vald av landstingen och Andra kammaren, vald i direkta folkval och med en kortare mandatperiod. Denna reform avsåg ej förändra kungens och riksdagens inbördes förhållande, däremot innehöll den två nyheter som påverkade maktbalansen. Den ena var att lagtima riksdag sammanträder varje år istället för vart tredje år, som var regeln innan och den andra var att kungen fick rätt att med anbefallande av nyval till båda eller endera kammaren upplösa lagtima riksdag före utgången av den stadgade mandatperioden. Avskaffandet av ståndsriksdagen hade ett flertal politiska men också sociala konsekvenser. En följd var att riksdagens arbete effektiviserades. Innan krävdes att tre av de fyra stånden stod bakom ett beslut för att det skulle bli giltigt, samtidigt som riksdagen även enbart sammanträdde var 3:e år. Vidare saknades innan representationsreformen representation av vissa nya grupper som vuxit fram och som inte täcktes av något av de fyra stånden. Ståndsriksdagen ansågs helt enkelt vara en anakronism som inte passade det dåvarande samhället. Inom befolkningen "avskaffades" även ståndsystemet inom politiken i alla fall genom att den nya ordningen byggde på principen om samfällda val. Detta kan ses ha lagt en viktig grund för den demokratiseringsprocess som efter något decennium skulle påbörjas. Representationsreformen innebar alltså en fundamental förändring i det politiska systemets institutionella förutsättningar och symboliserar övergången till "det nya riket". 12. Svensk politik har länge kännetecknats av samförstånd. Hur har detta tagit sig i uttryck? (3 p) Svar: Idén om samförstånd är central i svensk politisk kultur. Konflikträdslan är den mest återkommande iakttagelsen när etnologer studerar Sverige. Denna strävan efter samförstånd har tagit sig i uttryck vid ett flertal situationer genom svensk politisk historia. Redan inför

representationsreformen sträckte sig bl.a. Louis de Geer efter samförståndsargument och menade att det nya tvåkammarsystemet skulle verka enande inom befolkningen. Den person som dock främst kom att förknippas med den svenska samförståndsmodellen var Per Albin Hansson som såg samhällsfreden som det överordnade politiska målet. Den övergripande idén inom svensk politik blev länge målet om samförstånd vilket skulle hjälpa bygga upp ett starkt samhälle, folkhemmet. Inte bara under tiderna då partierna i Sverige alltså officiellt enats om en samlingsregering, som var fallet under andra världskriget, har politiken präglats av ett ovanligt starkt samförstånd. Inom många områden, främst inom välfärdspolitiken, har detta varit normen sedan tidigt 1900-tal. Detta har i många fall lett till att partierna ofta sökt sig till kompromisser. En annan tydlig indiets på ett starkt samförstånd var även de olika koalitioner som vi haft genom tiderna, såsom Alliansen eller samarbetet mellan Bondeförbundet, som definierades som ett borgerligt parti, och S. Dessa har såklart inte varit helt befriade från interna motsättningar dock har man kunnat se ett förvånansvärt lyckat och smidigt samarbete de emellan, trots vissa meningsskiljaktigheter. Under 1990-talet kom även ett flertal stora överenskommelser över blockgränserna till stånd. Man kan säga att den långa traditionen av parlamentariskt samförstånd även präglat svenskarna i och med att man snabbt vid krissituationer åter finner sig i ett läge där man samarbetar tätt med partier som annars har andra åsikter och motioner än det egna. I modern tid har Sverige varit relativt skonad av nationella kriser. Däremot kan man t.ex. under den svåra finanskrisen på 90-talet eller efter Olof Palmes mord se tendenser som pekade i den riktningen. Det har med andra ord vuxit in i svenskarnas mentalitet att de interna partipolitiska meningsskiljaktigheterna bör läggas åt sidan för att vid kriser säkerställa en stark nationell stabilitet. Målen brukar vara desamma, däremot skiljer sig "vägen dit". 13. Vilken funktion har Lagrådet? (2 p) Svar: Enligt lagrådets hemsida är det dess uppgift att granska remitterade lagförslag och yttra sig över dessa. Det står även att det endast är regeringen och riksdagsutskotten som kan begära yttranden från Lagrådet. Lagrådet är alltså en länk i ett konstitutionellt rättighetsskydd som syftar till att säkra att lagstiftningen i ett land respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Lagrådet har mer specifikt rollen att granska regeringskansliets utkast till propositioner, innan dessa presenteras för riksdagen. Lagrådet är en expertmyndighet av ganska särpräglat slag. Består av aktiva eller pensionerade domare från de två högsta domstolarna. Lagrådets uppgift ligger i att granska hur ett förslag förhåller sig till grundlagarna och till rättssäkerhetens krav. Sammanfattat utför lagrådet en juridisk förhandsprövning av en lags grundlagsenlighet ("judical preview"). Utför en form av kvalitetssäkring av regeringens arbete med lagförslag, genom att kontrollera att dessa är väl genomtänkta rent juridiskt-tekniskt vad gäller t.ex. begreppsbildning och struktur. Skriver ett formellt yttrande med synpunkter som publiceras. 14. Beskriv den Europeiska unionens viktigaste institutioner, de funktioner dessa har samt hur relationerna mellan dessa institutioner ser ut! (4 p) EU består av en rad olika institutioner och organ delar de olika uppgifterna mellan sig. Till de viktigaste kan man räkna Europaparlamentet, EU-kommissionen, EU-domstolen och ministerrådet, även kallad det Europeiska rådet. Den sistnämnda instansen är den som drar

upp EU:s allmänna politiska riktlinjer. Ministerrådet styrs av en ständig ordförande, för närvarande Donald Tusk, och består av EU-ländernas stats- och regeringschefer. Dessa träffas på toppmöten minst två gånger varje halvår. Det är kommissionen uppgift att ta till vara på unionens intressen och idéer när det kommer till utarbetningen av nya lagförslag. Dessa lagförslag sänds senare dels till Europaparlamentet, där förslaget bearbetas, och till de nationella regeringarna, som i samtal med parlamenten landar i en gemensam nationell ståndpunkt. Dessa gemensamma ståndpunkter tas med till ministerrådet igen där man återigen ska arbeta fram en gemensam st...