Intermedialitet (Konstvetenskap) sammanfattningar PDF

Preview

Summary

The power of the in-between: intermediality as atool for aesthetic analysisIntroduction pdf s 16- Intermedialitet definieras som relationen mellan media som konventionellt sett anses olika. Det kan gälla olika teman: relationer mellan gammalt och nytt, remediering och illustrationer, upptäckande av ...

Description

The power of the in-between: intermediality as a tool for aesthetic analysis Introduction pdf s 16-33 Intermedialitet definieras som relationen mellan media som konventionellt sett anses olika. Det kan gälla olika teman: relationer mellan gammalt och nytt, remediering och illustrationer, upptäckande av mixad media och intermediala nätverk. Denna inkluderande förståelse för intermedialitet gör det möjligt för allt att specificeras enligt olika metoder, frågor och syften. Boken behandlar 3 olika nivåer: 1. Den generella sektorn - intermedialitet som något att studera brett 2. Ett perspektiv som centreras kring nuets volym och dess övergripande mål 3. Det mest specifika - introducerar volymens kanter och individuella kapitel. Intermediality as a field of research: traditions, rationales and subdivisions Termen intermedialitet kan variera mellan att mena: 1. Specifika kulturella fenomen som involverar interrelationer mellan 2 eller fler medier 2. Ett tvärvetenskapligt (cross-disciplinary) subfält som ofta kallas intermediala studier, med start under 1990-talet. 3. Ett bredare studiefält som inkluderar såväl subfält såsom intermediala studier men även lika fält som medieteori och media historia. (Denna används i boken) Intermediala studier i en smal mening: har 3 interrelaterade studietraditioner: intertextualitet, semiotik och interart studier. Werner Wolf: intertextualitet en “mono-medial” version, intermedialitet är “cross-medial”. Interart studier har varit speciellt betydelsefull vid jämförelser av litteratur och konsthistoria. Intermedialitet anses vara ett ytterligare steg från interart studier, där konsthistoria och litteratur byts ut mot jämförelser mellan media och discipliner. W. J. T. Mitchell och Lars Elleström introducerar multimodal conception of mediality: ett koncept som ser media som operativt av vad Mitchell kallar “sinnes-, perceptuella och semiotiska element” och vad Elleström kallar “modaliteter”. Mitchell argumenterar i “there are no visual media” om att ett medium och dess mediation alltid inkluderar någon form av mix mellan sinnes-, perceptuella och semiotiska element. All media möts av någon av våra sinnen och analyseras av “semiotiska operatörer”. Han menar alltså att all media är “mixed media” men att all media inte behöver vara mixad på samma sätt. Därav behöver man analysera varje objekt och specificera dess blandning av medier. Elleströms multimodala koncept följer Mitchells logik; de fyra modaliteter som existerar i olika grader, kombinationer och som alltid existerande. Elleström skiljer mellan “the material modality,” “the sensorial modality,” “the spatiotemporal modality,” och “the semiotic modality.” Både Elleströms modaliteter och Mitchells element möjliggör för medier att fungera som just medier, att medla och att uttrycka/betyda.

Poängterar varför dessa begrepp och perspektiv på medier existerar och vad de vill uppnå. Oftast används dessa metoder ej för att undersöka något utan vidare syfte, utan mer som ett verktyg för att hitta mediers roll i sociala eller kulturella rörelser. De insisterar även på att inkludera mediehistoria och teori i intermedialitet som ett forskningsområde. Tar upp en relation mellan medier, de nya och de gamla och hur de enligt vissa benämnts som “remediation” och enligt andra “media historical specificity” där de förstnämnda kan innebära en tävling av dessa medier för culturell status antingen genom “immediacy” (att dölja ett medie” eller “hypermediacy” (det föredragna mediet). “Investigating digital media, Bolter and Grusin argue that “all current media function as remediators,” and thus pay homage to as well as rival earlier media through the particular ways in which they refashion them.26 The same is however true of old media: “remediation operates in both directions: users of older media such as film and television can seek to appropriate and refashion digital graphics, just as digital graphics artists can refashion film and television.”

Kan vara intressant stycke för hemtenta om vi nu skulle välja nåt med influenser från äldre medier, eller en blandning av nåt slag iallafall. S.24 Tar även upp metoden triangulation av Mitchell och Mark B.N. Hansen som utforskar om medier gör mer än att enbart existera passivt i kulturen. Exploring Intermediality as a Tool for Aesthetic Analysis and Critical Reflection Förklarar intermedialitet som ett travelling concept och att det alltid berör något som tar plats emellan medier. Och rörande emellan eller “the in between” är att det är både produktivt och gränsöverskridande. Dock krävs det att antaganden gällande gränserna finns då det annars ej finns något att analysera och utmana, detta är väl något en gör per automatik baserat på hur det har sett ut. Fattade ärligt inte resten av det här stycket Artefacts, Networks, and Concepts Beskriver hur och varför denna volym är indelad enligt rubrikerna ovan. Den första delen artefakter innehåller 6 studier som alla utgår från eller fokuserar på ett objekt eller en utställning. De alla bemöter intermedialiteten på olika vis. Den andra delen networks innehåller 4 studier som bemöter nätverk av olika medier och nätverk medier i syfte för samhälls-fördelning och berörda sammanhang. Den tredje delen innehåller fyra studier som alla har ett koncept eller begrepp som studieobjekt, och som härstammar eller jämförs med annat material.

Valt kapitel- Vendela och Nicole From Folk Tale to Photomontage: A Transformation through a Stage Performance Rikard Hoogland

-Vad har författaren för huvudsakligt undersökningsobjekt? Är det behandlat som monomedialt eller som sammansatt av flera olika medialiteter och modaliteter? Vilka andra mediala objekt finns med i undersökningen, d.v.s. vad är det för mediala fenomen och föremål som det huvudsakliga undersökningsobjektet relateras till? Undersökningsobjektet är ett fotomontage från 1894-95 med material från en populär teaterproduktion Ljungby Horn. Montaget är ej bevarat idag utan det är ett foto av montaget men det består utav sammansatta foton, porträttfoton, skisser (i bakgrunden av set-designs) och handskriven text (familjenamn och titlar under porträttfotona). Olika mediala element här. Säger att bakgrunden kan vara kartong. Termen remediation används för att beskriva de olika lagren i montaget samt dess relation till live-uppträdandena. Artikeln behandlar artefakten och dess samband till produktionen, också samband mellan dåvarande media-system och teatern som härleds från fotot. Fotot kan ses som en typ av mediering av uppträdandet men som även kan användas som länk till ett uppträdande vi ej har ett direkt samband till. Relateras det till brevet fotot hittades i? - Hur kommer ”bild” in i det hela? Ibland handlar kapitlen om bilder i den konkreta bemärkelsen en fixerad tvådimensionell avbildning på ett underlag, t.ex. en illustration i en

bok, ett fotografi på papper eller en oljemålning på duk. Ibland behandlar kapitlen bilder i andra medialiteter, t.ex. scener beskrivna i texter eller rörliga bilder i filmer. Hoogland inleder med vad bilden har för funktion, skulle den finnas med i tidningen och därmed publiceras? Förmodligen inte då enbart teckningar och skisser publicerades då. Eller var det ett tecken på tacksamhet för de stöd tidningen gett produktionen. Fotot gjordes i syfte till den nationella och nordiska turne produktionen genomförde. (Kommersiellt syfte då?, eller informationssyfte att visa vilka skådespelare som ingick?) Då detta är ett montage kan en tvådimensionell avbildning på ett underlag antas vara en aktuell benämning. Å andra sidan då vi har en bild även i bakgrunden kan den uppfattas om än mer tredimensionell. -Vilken typ av relationer mellan det huvudsakliga objektet och andra medier diskuteras? Här gäller det alltså att skilja på olika typer av relationer mellan medier: handlar det om en explicit referens, som när texten i den här instruktionen refererar till antologin The Power of the In-Between eller handlar det om ett objekt som indirekt imiterar ett annat mediums sätt att fungera? Handlar det om synkrona (samtidiga) relationer eller diakrona relationer (relationer över tid)? Behandlar relationen mellan skriven text och visuella bilder, att det i grunden är ojämnförbara, hur de ena ej kan översättas till det andra men hur de samtidigt stimulerade översättningshandlingar (gjorde det delvis?)

-Hur kontextualiserar författaren sitt objekt historiskt? På vilket sätt sätts objektet i relation till historiska – politiska, ideologiska, teknologiska, sociala o.s.v. – faktorer i samtiden, det förflutna eller framtiden? Nämner hur teaterproduktionen eller manuset baserades på en äldre dansk teater som baserades på en dansk ballett, som den baserades på en kollektion av sagor. Ger ett historiskt sammanhang och en bakgrund. Förklarar sedan att det var vanligt att re-use sagor = remediation (?) Nämner hur fotografiets utveckling och (vad jag antar) möjligheten att fotografera på flertalet platser gör det svårt att veta vart dessa bilder är tagna, i en studio eller på scen. Inga backdrops eller kostymer är bevarade, dock finns färgade skisser av kostymerna vilket tillför en ny nivå av förståelse som omöjligt kunde fås via de svartvita fotona. Nämner även hur en tydligt kan se att den centrerade bilden är tagen med blixt vilket indikerar en plats i tidslinjen (tidigast 1894 eligt hoogland) Hoogland säger att fotot påminner om privata familjealbum vilket säger något om artefaktens relation till det sociala (?) Å andra sidan är skådespelarna porträtterade just i sina scenkläder vilket en kan anse “avprivatiserar” dem på ett vis, de skall framstå som professionella och i den roll de kommer att framföra. Säger att denna bilden hängande i ett hem som gäster går förbi ger ett visst värde av kulturell natur, att man var där och bevittnade föreställningen.

Nämner även hur en obalans eller krock sker i montaget pga av the visiting-cards professionella natur och montaget amatörmässiga natur. In Dahlgren’s case, the central issue is the reproduction of art. Kanske läsa hans artikel? “New media remediates old, but old remediates new as well.26 This concept is useful in analyzing this montage.” “Even if it is a new object the “act of remediation, however, ensures that the older medium cannot be entirely effaced; the new medium remains dependent on the older one in acknowledged or unacknowledged ways.” “In the example of the montage, the picture over the words Ljungby horn can be seen as remediating, whereby old and new forms are joined in a new form, photography, which finally places all the different parts on the same level. “ “The acts of viewing are different if the viewer has seen the performance or not.”

Inför seminarium 23/4 Frågor: - Platon beskriver tre nivåer av varat i den passage ni läser. Vilka är de? Till vilken kategori hör bilder och vilken status har de? Fundera på dessa tre nivåer i relation till Nilssons text, kan ni hitta någon liknande hierarkisering i hans resonemang eller i de verk hand diskuterar? Idéen, det sinnliga tinget och efterbildningen. Bilder tillhör efterbildningar och är längst ner i hierarkin (se nedan). - Håkan Nilsson nämner begreppen ”ready-made” och ”appropriering”. Vad betyder de? Exemplifiera dessa begrepp genom verk av Marcel Duchamp och Sherrie Levine och fundera kring om dessa verk och begrepp kan förstås i relation till de tre nivåer som Platon diskuterar. - Ready-made: något som redan gjorts, se exempel Duchamp nedan. Appropriering: engelskans appropriation, att ta sig an något som inte är ens egna, se exempel nedan Cindy Sherman/Sherry Levine. - Vilka begrepp och påståenden anser du vara centrala i Benjamins text? Markera minst två citat som du anser som särskilt intressanta eller signifikanta och vill ta upp under seminariet. Fundera även om ifall och hur Benjamins text kan relateras till Nilssons och Platons. - Nilsson hänvisar till Benjamin:” ett tidigt exempel på resonemang där reproduktion eller “Kopiering” av verk inte behöver tänkas i termer av “falskt” och “äkta”.” Kopieringen i sig kan istället utföras för att ifrågasätta ideologin som gör att frågan om falskt/äkta känns viktigt.

Text: Ur Staten av Platon Leta upp de ord och begrepp som ni eventuellt inte förstår, samt de konstnärer och verk som nämns i texterna. -Talar om att det egentligen finns tre olika nivåer, exemplifierar detta med soffan. Soffans tre mästare är gud (soffans väsen)idén , snickaren (det sinnliga tinget) och målaren (efterbildningen). -Den första nivån beskrivs som den verkliga och icke bestämda soffan (då den kan manifesteras och avbildas i oändlighet antar jag?) -Den andra nivån, tillverkaren förfärdigar. Kanske även förkroppsligar och har tillräckligt med kunskap för att göra så. -Den tredje nivåen, efterbildaren är tre led från väsendet och därmed från sanningen. Dessa efterbildningar ter sig olika då de utgår från olika vinklar av samma väsen. Målarens uppgift blir således att avbilda skenet, ej verkligheten. Efterbildare är okunniga om det som avbildas, nämndes även hur de försöker avbilda “vad som tyckes vara skönt från den okunniga ällmänheten”. Och detta kan ju liknas med hur samhället ständigt strävar efter representation av estetiskt tilltalande miljöer i samtliga rum. -Säger att för de okunniga ögat kan en skicklig målare övertyga betraktare att dennes målning faktiskt är sann. -Stycket om Homeros och ifrågasättandet och hans insikt, kanske än mer kritik och jämförelse som efterbildare ifrågasätter Platon hur en kan följa en sådan ledare? Förmodligen för att Homeros då tre steg från väsendet även var tre steg från sanningen och därmed ej bör följas. -Jämför målare med poeter, att de båda försöker avbilda något endast utifrån färger och gestalter, ej efter väsendet vilket gör de båda till efterbildare. -Tar i slutet upp en ny benämning istället för idén eller gud, “den som begagnar” vilket verkar betyda den som använder. Detta är av vikt då de är användaren som är kunnig nog för att ge respons och föreslå ändringar till tillverkaren på hur föremålet skall utvecklas. Nu kanske jag har missuppfattat men att den som begagnar skulle kunna ersätta första nivån känns orimligt då föremålet som skall bedömas krävs innan användningen, mer rimligt känns: idén, tillverkare, begagnare, tillverkare, avbildare. Eller möjligt ännu fler potentiella konstellationer. -Säger hur den mänskliga svagheten i hennes natur, synvillorna, hur objekt ser annorlunda ut genom vatten, på avstånd, är något som efterbildare använder sig av och utnyttjar genom olika konster, skuggning och teckning mm. Vilket jag antar är en förklaring till varför en tar för givet att avbildningar är sanna, när de egentligen kan vara manipuleringar av foton. Vilket också kan kopplas till dagens förhållande till bilder, att en oftast antar att de är verkliga representation, hur retuscherade de än må vara. Nämner sedan hur

verktyg för att skapa sig en korrekt uppfattning finns, såsom vägning och att måtta ett objekt och att dessa tillvägagångssätt kommer från den bästa plats i själen. -De sätter därmed efterbildningar lägst ner i hierarkin och att tron på dem härstammar från den mest oförnuftiga del av själen. Och pga liknelsen med poesi som efterbildning men genom hörsel, krävs en försiktighet även kring den efterbildande poesin.

Text: Walter Benjamin- The Work of Art in the Age of Mechanical Reproduction -Hur påverkas reproduktionen av konst och filmkonst konst i dess traditionella form. -Något inte ens en perfekt reproduktion kan åstadkomma är de facto “presence in time and space”. Detta innebär de spår historien har satt på verket, både fysiska spår och hur det utformades i dess tid. -Bra citat “ The presence of the original is the prerequisite to the concept of authencitity”. -Äktheten och tekniken och därmed reproduktionen är helt frånskilda. Teknisk reproduktion är mer självständigt och frånskilt än manuell produktion samt att med teknisk reproduktion kan föremålet möta andra människor och ta andra och fler vägar än vad som tidigare var möjligt.

Originella kopior, Om bruket av andras bilder i den moderna konsten - Håkan Nilsson Anteckningar: Frågeställning, en attityd eller idelogisk?: vad spelar falskt eller äkta för roll i en tid där så många konstnärer friskt lånar av varandra? Falskt kopplas ofta till förfalskningar. Äkta konst däremot kan ha många betydelser, det är ett värdeomdöme. Kanske kan man skilja mellan att influeras av någon och att vara under någons inflytande. Att stå under någons inflytande är troligen dömd att vandra i skuggan av influeraren = inte riktigt äkta konstnär. Den som lyckas förvandla ett inflytande till en egen stil är en äkta konstnär. För att kunna skilja ut olika former av påverkan finns en hel terminologi. Positiva: citat (bildelement direkt återanvänts), parafras (ett visst konstverk antyds), pastisch (en viss stil åsyftas). Negativa: plagiat eller epigoneri (antyder på stöld), den som tillhör någons “art” eller “skola” (osjälvständigt beroende). Undantag när skolan uppstår i begynnelsen, som ett manifest.

Det råder en stark koppling mellan “original” (äkta konst) och “originalitet” (äkta konstnär). Så länge en konstnär anses osjälvständig är hen inte viktig. Det finns undantag då kända konstnärer har tagit verk från okända, förändrat dem och ställt ut dem som sina. Frågan om falskt/äkta, original/originalitet blir viktigt under modernismen - hör samman med att begreppet självt blir problematiskt. När konsten blir modern (kopplas bort från tradition) blir det inte längre självklart vad den är. Exemplet Duchamp: känt och radikalt exempel som ställde ut “ready-mades” och menade på att det är sammanhanget och inte objektet som bestämmer vad som är konst och vad som inte är det. Här väcks även frågan om när något blir konst och hur länge det är det. Robert Rauschenberg problematiserar ofta begrepp som “original”, “kopia” och “äkta” i sin konst. Ställer ut identiska målningar och döper dem till olika saker, tar andras verk. Ibland hör diskussionen kring begreppen hemma i ett vidare perspektiv - genusfrågor. Äkta konst kopplas ofta till traditionell manlighet: kraftig penselföring, stark komposition intensiv pastos och mäktig formkänsla. Det omvända gäller: kvinnlig antyder “sämre konst”; inte genuin, enkelt benämnt. Kvinnor målar nervöst och ger ett nervöst intryck (what the fuck?) Tar upp Cindy Shermans iscensatta fotografier för hur hon imiterar bilder - det är inte förfalskningar etc. Det är snarare ett debattinlägg mot den tysta traditionen. Falskt och äkta: också om ägande. Vem har rätt till bilder och dess utseende. Vem har rätt att ändra? Om alla konstverk mer eller mindre bygger på andra konstverk, vem är då ursprunget, vem är avsändaren? Frågan kan verka befogad men är i det här sammanhanget fel ställd. (Fattar ej poängen) s 211 Att betrakta konstverk är alltid att tolka det och varje tolkning är en produkt av betraktarens sinnesstämning och kunskaper just då. Även varje konstverk är en tolkning och resultat av olika element. Alltså: det finns inga “äkta” konstverk. Å andra sidan finns det inga “riktiga” tolkningar heller. Sherrie Levine: konstnären är för det första bara en tolkare av vår gemensamma hsitoria och har för det andra inget monopol på att bestämma vad konstverken handlar om. (bestäms i varje enkild tolkning). Ägnade sig åt appropriering. Hänvisar till Benjamin:” ett tidigt exempel på resonemang där reproduktion eller “Kopiering” av verk inte behöver tänkas i termer av “falskt” och “äkta”.” Kopieringen i sig kan istället utföras för att ifrågasätta ideologin som gör att frågan om falskt/äkta känns viktigt. Leiderstam: vill lägga fokus på att motivet kan tolkas på nya sätt, istället för konstnären. Homoerotiska blickar som exempel. Gör också flera versioner = svårt att se vilket som är “originalet”. Gör det både viktigare och oviktigare. Meningen ligger i relationen de har till varandra....