Sakrättens fyra huvudfall - sammanfattning PDF

Preview

Summary

Sammanfattning...

Description

Kapitel 1 1.1 Det stora klivet Obligationsrätten Inom obligationsrätten (främst avtalsrätten) finns det regler som är avsedda att tillämpas på de parter som slutit avtal. Avtalslagen respektive köplagen innehåller regler som kan tillämpas på de otillbörliga avtal eller situationer där den köpta varan inte uppfyller avtalade eller förväntade egenskaper. -

Reglerna kan antingen förebygga eller medverka till att lösa konflikter. Eller så kan man bli ersättningsansvarig mot den andra parten.

Rättslig relation En rättslig relation som vanligtvis bygger på ett avtal mellan två parter. Ett avtalsförhållande Kan avse köp av egendom som inte tillhör säljaren, köp av egendom som redan har sålts till annan, ett förvaringsuppdrag för en s.k depositarie, köp av egendom från någon som under en kortare eller längre period behåller egendomen. Bryter någon part mot överenskommelsen som står i avtalet, kan den andra parten eventuellt häva köpet, begära prisavdrag, kräva fullgörelse eller företa någon annan lämplig åtgärd. Depositarie En privatperson eller juridisk person (depositarie) som förvarar egendom för en annans (disponentens) räkning. Förvaringsuppdrag Här gäller normalt att när uppdraget är till ända ska depositarien återlämna egendomen till deponenten. Gör depositarien inte det föreligger ett avtalsbrott. Deponenten kan begära att egendomen utelämnas med bistånd av staten ( Lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning). -

För den försening som uppkommer kan deponenten eventuellt kräva skadestånd som kompensation.

Hur påverkas avtalsförhållandet av att en utomstående person (en s.k tredje man) gör anspråk på samma egendom som en av parterna? Denna tredje man kan ha ett rättmätigt anspråk på den egendom som de två tidigare personerna genom avtal har förfogat över. Vid en konkurs är avsikten att gäldenärens samtliga tillgångar (pengar, annan lös egendom, och eventuell fast egendom) ska omsättas till pengar för att fördelas på de borgenärer som har krav mot gäldenären.

Den som tar hand om ett s.k konkursbo kallas för konkursförvaltare och denne förordnas av tingsrätten. Denna person har till huvudsaklig uppgift att gå igenom gäldenärens hela ekonomiska situation för att om möjligt finna tillgångar som kan användas till betalning av de skulder som är obetalda vid konkursutbrottet. Huvudregeln vid konkurs är att samtliga borgenärer har lika rätt till gäldenärens tillgångar, se Förmånsrättslagen FRL 18§. - Avvikelse kan ske. De vanligaste skälen till avsteg/avvikelse är att någon eller några borgenärer har s.k förmånsrätt i vissa av gäldenärens tillgångar. Det kan röra sig om panträtt, i såväl lös som fast egendom eller säkerhet i företagshypotek -

Företagshypotek: intäckningsförfarande likt fastighetspant

Skentransaktioner om redan avtalet gav skydd vid köp av lös egendom anses risken överhängande gäldenären vid en annalkande konkurs skulle ingå avtal med närstående eller annan och när faran (konkursen eller utmätningshotet) är över annulleras samtliga avtal. En gäldenär kan dessutom genom avtal med en borgenär skapa gynnsammare läge för just den borgenären framför andra. För att motverka skentransaktioner inför förestående konkurs har man infört traditionsprincipen för sakrättslig skydd vid förvärv av lös egendom. Traditionsprincipen Denna huvudregel är dock inte helt utan undantag → KKL av lösa saker (lösöre),

1.2 När uppkommer en sakrättslig konflikt och hur bör den lösas? Generalexekution En konkurs omfattar gäldenärens samtliga tillgångar. Tanken är att tillgångarna ska fördelas på de borgenärer som har fordringar mot gäldenären. Vi antar att gäldenären har en bil, 10 000 kr på banken, en fastighet som denna bebor samt en del övrigt lösöre (möbler, kläder och tv & stereo m.m). Anta vidare att gäldenären har fem obetalda skulder på sammanlagt 1Mkr. Utgångspunkten: är att samtliga fordringsägare har lika rätt till betalning ur gäldenärens egendomsmassa, FRL 18 §. Konkursförvaltaren säljer allt lösöre och fastigheten för ett sammanlagt belopp om 790 000 kr. plus 10 000 i banken → 800 000 kr. Borgenär A som har en fordran som motsvarar hälften av de fem borgenärernas totala fordringsbelopp ska således ha hälften av gäldenärens tillgångar vilket blir 400 000 kr - 500 000/1 000 000 = 0,5 el = 50 %. → 800 000 x 0,5 = 400 000 kr. Övriga borgenärer ska var och en rätteligen erhålla → 125 000/1 000 000 = 0,125. → 800 000 x 0,125 = 100 000 kr. Separationsrätt

Om man istället hyrt/leasat bilen används oftast begreppet separationsrätt. Med stöd av avtalsrättens regler tillämpade på avtalstypen hyra/leasing ska bilen lämnas åter vid utebliven betalning Vid fall av hyra, leasing eller saklån blir utgången densamma även med tillämpning av de sakrättsliga reglerna. Om egendomen (det hyrda/leasade/lånade) går att peka ut har uthyraren eller utlånaren rätt att återta bilen och den ingår således inte i konkursen. Uthyraren har alltså, med stöd av specialitetsprincipen, separationsrätt till bilen. Kravet att egendomen ska kunna utpekas innebär att egendomen måste vara individualiserad (urskiljbar egendom). Fungibel egendom Det uppkommer påtagliga gränsdragningsproblem när det gäller frågor om separationsrätt för egendom av samma slag och art. Exempelvis på fungibel egendom är bland annat pengar, olja, säd och Coca Cola- flaskor. Specialexekution Vid utmätning tas endast så mycket av gäldenärens egendom i anspråk som täcker borgenärens fordran samt tillkommande kostnader för utmätningsförfarandet. -

När en borgenär inte får betalt för sin fordran kan denne av domstolen få en dom eller av Kronofogdemyndigheten ett utslag på betalningsskyldighet för gäldenären (Betfl 1 §). Borgenären kan sedan med detta utslag vända sig till Kronofogdemyndigheten för att begära att domen ska verkställas genom utmätning i gäldenärens egendomen. → Krävs exekutionstitel, UB 3 kap 1 § .

-

Tillgångar utbjuds till försäljning på offentlig (exekutiv) auktion. Av influten köpeskilling betalas dels Kronofogdemyndighetens kostnader, dels borgenärens fordran och eventuellt överskott går till gäldenären.

Vid utmätning av Lös egendom finns i UB:s 4 kap, regler som är skapade för att underlätta Kronofogdemyndighetens möjligheter att utmäta och omhänderta gäldenärens egendom för försäljning. Lös egendom som innehas av gäldenären förmodas denne äga, se utsökningsbalken 4 kap 17-19 §§. Detta kan dock motbevisas av ägaren. Lyckas ägaren styrka sin äganderätt (sakrättslig äganderätt) kommer tillgången inte att utmätas. Om gäldenären sålt en bil denne faktiskt ägt till en annan person, men inte hunnit, före utmättningstillfället, överlämna bilen till köparen, så saknar köparen seperationsrätt till bilen eftersom traditionskravet inte är uppfyllt, även fastän denne redan betalt i förväg. - Med tradition avses vanligtvis att saken ska överlämnas till förvaltaren, som först då får sakrättsligt skydd till den förvärvade egendomen.

1.3 Sammanfattning Inom sakrätten måste minst tre personer vara inblandade.

En konflikt (som faller under omsättningsskydd) kan röra sig om den (ursprunglige) rättmätige ägaren (A) som gör anspråk på egendom som person (B) utan behörighet därtill överlåtit till tredje man (C). En annan konflikt (som faller under borgenärsskydd) kan röra sig om en situation där A förvärvat egendom av B, som innan överlämnandet av det köpta försätts i konkurs. Konflikten står då mellan förvärvaren/köparen A och B:s borgenärer C. Konflikterna delas upp i fyra huvudfall: 1. De två första fallen bygger omsättningsskyddet som vanligtvis löses med stöd av lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre (GfvL). Vid godtrosförvärv av annan lös egendom tillämpas vanligtvis skuldebrevslagens regler analogt. Omsättningsskyddet Sakrättslig skydd uppkommer för den förvärvare (av äganderätten) som i god tro fått egendomen i sin besittning. Skyddet gäller såväl tidigare - rättmätige - ägare, som tidigare förvärvare som inte fått egendomen i sin besittning (ex vid tvesala). 2. De två senare fallen bygger på borgenärsskyddet där person B oftast blivit försatt i konkurs eller blivit föremål för utmätning eller annan tvångsåtgärd. En vanlig konflikt i dessa sammanhang är vem som har bättre rätt till den egendom som innehas av B vid tidpunkten för tvångsåtgärder verkställande. Konflikten står mellan en färvärvare/deponent A och B:s övriga borgenärer C.

Kapitel 2 2.1 Godtrosförvärv Lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre (GfvL): Reglerar förvärv genom överlåtelse, såsom köp, byte eller gåva. En grundläggande förutsättning för lagens tillämpning är att överlåtaren saknar behörighet att förfoga över det överlåtna lösöret. - (Obehörighet genom stöld, överskridande av fullmaktsreglerna AvtL 2 kap, eller giltigt återtagandeförbehåll, hyrd egendom). Den som innehar lösöre på grund av ett tidigare olovligt tagande kan inte överföra äganderätten till en ny förvärvare på annat sätt än genom hävd GfvL 3 §. Lösöre begreppet är mindre omfattande än lös egendom. Exempelvis på lösöre är bilar, båtar, cyklar, mattor och andra kapitalvaror. Förutsättningar för att göra ett godtrosförvärv är följande: Överlåtaren ---------------> köp, byte eller gåva ---------------> Förvärvaren 1. ÖVerlåtaren har lösöret i besittning 2. Förvärvaren får lösöret i sin besittning → traditionskravet 3. Förvärvaren ska vid besittningstagandet (inte endast vid avtalstidpunkten) vara i god tro -

såväl subjektivt som objektivt hänseende. Om överlåtaren B inte har lösöret i sin besittning, utan det finns hos en utomstående (D) är det trots allt möjligt att uppnå samma effekt som ovan genom att ersätta traditionen (vid omedelbar besittning) med denuntiation (underrättelse, vid omedelbar besittning) till utomstående (D) om överlåtelsen. Stöd för detta kan analogivis hämtas från skuldebrevslagens 31 § 1st. Det är inte möjligt att använda sig av Lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, även kallad lösöreköpslagen (LkL), vid godtrosförvärv. God tro Utöver kraven på överlåtelse och tradition (även denuntiation) krävs att förvärvaren är i god tro. Den goda tron har två sidor: subjektiv och objektiv sida. Subjektiv sida: Bevisbördan för förvärvarens onda tro ligger på den tidigare ägaren (A). Denna måste bevisa att förvärvaren (C) kände till omständigheterna som innebar att överlåtaren (B) inte ägde förfoga över lösöret, alltså att A måste bevisa ass C varit i ond tro vid förvärv av B. Objektiv sida: Förvärvaren har däremot bevisbördan för sådana omständigheter som innebär att denne inte ens borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över lösöret. Förvärvaren måste göra det sannolikt att varken: 1) egendomens beskaffenhet, 2) de förhållanden under vilka den utbjöds eller, 3) omständigheterna i övrigt borde ha gett förvärvaren anledning att misstänka att överlåtaren saknade rätt att förfoga lösöret (GfvL 2 § ). Vindikationstalan A för talan om rätt att återkräva lösöret från C, utan att behöva betala lösen. För framgång krävs att C inte gjort ett godtrosförvärv. När det gäller stulen egendom har inte den goda tron någon betydelse, eftersom det är inte möjligt att göra godtrosförvärv av olovligt tillgripet lösöre. - Meningen att förvärvarens goda tro ska prövas för att se om den ursprunglige ägaren har rätt att utfå egendomen utan eller mot lösen. Den tidigare ägaren (A) kan väcka en vindikationstalan för att pröva C:s eventuella goda tro. Undersökningsplikt Förvärvaren är normalt ålagd en undersökningsplikt för att kunna göra godtrosförvärv. Det som en undersökning ska avse är för det första överlåtarens rätt att förfoga över lösöret, och för det andra lösörets identitet (ex förfalskning). Är bristen inte möjligt att upptäcka, är förvärvaren i god tro, även om denne inte på annat sätt upplysts eller borde ha misstänkt, tex en förfalskning. - Att en undersökning genomförts är således inte något formkrav för att kunna göra godtrosförvärv En näringsidkares undersökningsplikt är strängare än en privatpersons. Vid förvärv från en privatperson föreligger nästan undantagslös en vid undersökningsplikt. Däremot bör den helt

bortfalla eller åtminstone påtagligt reduceras vid förvärv från en - auktoriserad - näringsidkare.

Egendomens beskaffenhet Omständigheterna som kan påverka undersökningspliktens omfattning - när bristen är möjlig att upptäcka - är egendomens beskaffenhet . Särskild uppmärksamhet bör visas vid överlåtelse av lösöre: - som ofta säljs på kredit med ägarförbehåll, eller leasas ut, - som är särskilt värdefull - som är stöldbegärligt Säljarens person Egendom som säljs av en auktoriserad näringsidkare medför under normala förhållanden att förvärvarens undersökningsplikt bortfaller. Däremot gäller inte samma lättnad vid köp av saker från en okänd person. Godtrosförvärvslagen är inte lämplig vid köp från omyndig som utan samtycke säljer sin egendom.

2.1.1 Förvärv av lösöre som olovligen tillgripits Exstinktionsprincipen: Den ursprunglige ägarens rätt utslocknar mot en godtroende förvärvare av lösöret. Vindikationsprincipen: Den ursprungliga ägarens rätt till återkrav utan lösen består, trots förvärvarens goda tro. Principen kommer endast att gälla lösöre som olovligen tillgripits och överlåtits vidare GfvL 3 §. (Inte samma sak som vindikationstalan) Tidsbegränsning sex månader Rätten att kräva tillbaka egendomen utan lösen, se GfvL 3 §. Den rätten upphör sex månader efter det att den ursprungliga ägaren fick eller måste anta ha fått kännedom om var egendomen finns. Återkravet kan framställas formlöst. Däremot är det inte tillräckligt att den rättmätige ägaren gör en anmälan till Polis eller åklagare för att anspråket ska anses framställt hos innehavaren. Om Polis eller åklagare informerar innehavaren om anmälan, då anses förutsättningarna GfvL 3 § vara uppfyllda. Förvärvaren kan endast endast bli ägare till egendomen om denne uppfyller kraven i GfvL 4 §. Hävd Rätten att kräva egendomen åter utan lösen går även förlorad på grund av annans hävd, GfvL 4 §. Tio år Efter tio år kan en förvärvare av stöldgods bli ägare till egendomen. Hävdetiden är därmed densamma som preskriptionstiden för fordringar i allmänhet. Noter att efter tio år kan endast lösenrätten komma ifråga. Förutsättningar för att förvärvaren ska göra ett godtrosförvärv på grund av hävd är dels att denne innehaft egendomen som sin under tio år, och dels krävs att förvärvaren varit i god tro såväl vid förvärvet som under hela tiden för innehavet.

-

Om flera förvärvare räknas deras sammanlagda innehav i tioårsperioden. Dock ska alla ha varit i god tro. om överlåtarens förfogande.

Ett avsteg från den vanliga regeln för godtrosförvärv i GfvL 2 § är dock att det inte krävs att överlåtaren hade besittning till egendomen vid överlåtelsen. Det framgår inte heller i 4 § att förvärvaren måste ha fått egendomen i sin besittning vid förvärvet (avtalet), utan tideräkningen (mot tio år) bör sannolikt inledas från den tidpunkt förvärvaren får egendomen i sin besittning/innehav.

2.2 Lösenrätt Lösenrätt kan bli aktuellt i två situationer. 1. För det första när en förvärvare har gjort ett “vanligt” godtrosförvärv enligt 2 § 2. För det andra när förvärvaren blivit ägare genom hävd. För det fall förvärvaren gör ett godtrosförvärv eller bli ägare på grund av hävd finns alltid en möjlighet för tidigare ägare att mot lösen återfå egendomen, 5 § GfvL. Man kan dock inte tillämpa regeln vid konsumtion eller förstörelse av egendomen och inte heller när egendomen blivit fastighetstillbehör enligt 2 kap JB, eller infogas i annan lös egendom och blivit en beståndsdel av en helhet. Vederlagsprincipen Innebär att tidigare ägare, för att återfår egendomen, måste betala ett belopp som motsvarar vad (godtrosförvärv) förvärvaren betalat för saken samt dennes kostnader för eventuell förbättring av egendomen.

2.3 Godtrosförvärv av annan lös egendom Även annan egendom än lösöre är möjligt att godtrosförvärva, exempelvis: - Panträtt i lösöre (Tradition/denuntiation) - Panträtt i annan lös egendom (Tradition/denuntiation) - Retentionsrätt (innehav + utfört arbete) - Pantbrev i fastighet ((Tradition/denuntiation) - Löpande skuldebrev (Tradition/denuntiation) - Aktier (Tradition/registrering) - Växlar och checkar (tradition) - Skepp (registrering) - Luftfartyg (Tradition/denuntiation)

2.4 Lös egendom som inte kan godtrosförvärvas Byggnad på annans mark Enkelt skuldebrev Företagshypotek Immaterialrätt Nyttjanderätt

2.5 Andra sätt att få sakrättsligt skydd vid förvärv av lös egendom 2.5.1 Överskridande av befogenheten vid avtals ingående Vid fullmaktsförhållanden är mellanmannen (fullmäktigen) försedd med såväl behörighet som befogenhet att sluta avtal i huvudmannens (fullmaktsgivarens) namn och för dennes räkning. I de situationer som behörigheten inte motsvaras av en lika långtgående befogenhet, föreligger en risk att mellanmannen överskrider sin befogenhet. Enligt avtalslagens 11 §, första stycket skyddas tredje man om denne är i god tro om befogenhetsöverskridandet. Tredje man gör således ett godtrosförvärv, redan genom avtalet och huvudmannen saknar lösrätt. Det krävs ingen tradition för att sakrättsligt skydd ska uppnås. Behörighetsöverskridande: GfvL är tillämplig Befogenhetsöverskridande: AvtL lämplig

2.5.2 Godtrosförvärvsreglen i konkurslagens 3 kap 2 §, första stycket Vid konkurs förlorar den konkursförsatta sin rättshandlingsförmåga. Detta medför att denne inte längre kan ingår avtal eller företa andra rättshandlingar med utgångspunkt från sin egen förmögenhet, KL 3 kap 1 §. För det fall den konkursförsatta företar en rättshandling, finns godtrosförvärv för tredje man i KL 3 kap 2 §. Det finns inget krav i KL 3 kap 2 § att överlåtaren (gäldenären) ska ha besittning till egendomen eller att förvärvaren vid avtalet ska få besittning till densamma. Skyddet uppkommer således redan genom avtalet KL 3 kap 2 §, 1 st: Rättshandlingar företagna efter senaste datum är inte skyddade i relationen B (försatt i konkurs) och A (förvärvare av konkursegendomen). Om A däremot säljer egendomen vidare till godtroende C, gör denne ett godtrosförvärv enligt GfvL. Anledning till att reglerna om godtrosförvärv inte blir lämpliga när A förvärvar egendom från B, är att B fortfarande är ägare till egendomen. Lagen om godtrosförvärv kräver att förvärv sker från en orättmätig ägare. När det gäller förvärv at löpande skuldebrev från den konkursförsatte B, gäller SkbrL 14 §.

2.5.3 Godtrosförvärv enligt KL 4 kap 18 § Bestämmelsen i KL 4 kap 18 § är inte främst godtrosförvärvsregeln, utan en återvinningsregeln. Återvinningsregeln

Ger läsaren upplysning om att möjligheten till återvinning av egendom till konkursboet, även är möjligt i förhållande till den person som förvärvat egendomen från den person som i första hand är återvinningssvarande. Exempel: Gäldenären (A) har således avhänt sig egendom till B på ett sätt som enligt reglerna för återvinning i KL:s 4 kap (5-12 §§) gör det möjligt för konkursförvaltaren att återvinna egendomen till boet. Men innan konkursförvaltaren riktar en återvinningstalan mot B, hinner denne överlåta samma egendom till C. Om C är i god tro vid sitt förvärv, saknas förutsättningar för återvinning mot denne, KL 4 kap 18 §.

2.5.4 Några speciella situationer Förvärv från kommissionär vid förvärv av en kommissionär kan förvärvare C på lindriga villkor göra ett godtrosförvärv. Enligt KommL 26 § krävs, dels god tro avseende kommissionärens (B:s) otillbörliga förfarande gentemot kommittenten (A), dels att B har besittning till egendomen vid avtalet. Däremot krävs inte - för ett giltigt godtrosförvärv - att C får egendomen i sin besittning. Reglerna i 26 § KommL är främst tillämpliga när kommissionären förfogar över kommittentens varor i strid med kommissionsavtalet. Komittenten saknar rätt till lösen, jfr 11 § AvtL. Förvärv på exekutiv auktion Vid köp av egendom på exekutiv auktion blir godtrosförvärvslagen tillämplig om det är lösöre som inropas, UB 14 kap 1 §. UB 14:1 tar sikte på omsättningsskyddet och en förvärvare vid den exekutiva auktionen har varken bättre eller sämre rätt än köpare vid en frivillig försäljnin...