Hur genomför man undersökningar - sammanfattning PDF

Preview

Summary

En sammanfattning från boken "Hur genomför man undersökningar?"...

Description

Hur genomför man undersökningar?

Kapitel 1 – Teori och empiri – frågor och fakta Lärandemål i kapitel 1    

Kunna redogöra för vad som menas med empiri Förstå de tre viktigaste syftena med empiriska undersökningar Kunna redogöra för begreppen giltighet och trovärdighet Kunna diskutera metodernas betydelse i forskningen

Forskningsbaserad kunskap = grundar sig på att man ställer frågor på ett särskilt sätt, att spekulationerna görs på ett särskilt sätt, och inte minst att försöken att besvara frågorna följer en särskild metodik. Empiri = informationen om verkligheten (inom vetenskapen) Idag har vi tillgång till obegränsad information, vilket gör det ännu viktigare att vara kritisk till hur vi samlar in information för att besvara frågor. Grunden för forskning är att informationen samlas in på ett sätt som gör den relevant och som vi kan lita på. Det kräver i sin tur att insamlingen av informationen följer en uppsättning kriterier som garanterar att giltigheten och trovärdigheten kan kontrolleras och diskuteras. Vetenskaplig metod = ett speciellt sätt att ställa frågor och samla in information. Det finns ett direkt samband mellan verkligheten och våra frågor och spekulationer. Samband mellan verklighet, empiri och teori Empiri/data/information  frågor/spekulationer/teorier  verklighet  och runt hela tiden. Många frågor som dyker upp är knutna till vardagliga observationer och upplevelser = ”vardaglig forskning”, den pågående process där vi upplever något, funderar över det och försöker hitta svar. Skillnaden mellan ”vardaglig forskning” och vetenskaplig forskning är att den senare ställer krav på hur vi samlar in empiri (information om verkligheten).

Beskrivning, förklaring och prediktion

Även om undersökningar har det gemensamma målet att utveckla kunskap om verkligheten, har de även olika syften med den typ av kunskap de söker. Vi kan skilja mellan tre huvudtyper av syften: Beskrivning Detta innebär att någon genom en undersökning vill få större insikt om hur ett fenomen ser ut. Det kan vara en önskan om att beskriva arbetsmiljön i en organisation, hur kunder uppfattar en reklamfilm, hur beslut om inköp fattas i ett hem eller hur ett hushåll använder sin fritid. Förklaring Här är målet att förklara varför ett fenomen uppstod, varför något speciellt hände. Det kan ex. vara att förklara varför så många anställda slutar i en organisation, varför en reklamkampanj inte fick de förväntade effekterna eller vad som låg bakom den sjunkande produktiviteten i ett företag. Sådana undersökningar syftar till att uttala sig om orsak och verkan. Prediktion Detta är det mest ambitiösa syftet, som handlar om att förutsäga vad som kommer att hända någon gång i framtiden. I de flesta naturvetenskaper är denna ”prediktiva kraft” – hur väl en teori kan förutsäga vad som sker under specifika förutsättningar – själva måttet på en bra teori. Inom samhällsvetenskaperna är man betydligt försiktigare när det gäller att ange prediktiva utsagor, vilket innebär att sådana påståenden ofta har formen ”under dessa förhållanden finns en viss sannolikhet för att något kommer hända”. I nästan alla undersökningar förekommer det element från alla de tre syftena. De tre formerna av kunskap bygger på varandra. För att kunna förklara är det nödvändigt att ha en beskrivning, och förutsättningen för prediktioner är att vi känner till något om orsak och verkan, alltså att vi kan förklara.

Varför metod? Syftet med forskning = att producera giltig och trovärdig kunskap om verkligheten. För att lyckas måste forskaren ha en strategi för hur han eller hon ska gå till väga. Denna strategi = metoden. Metod handlar alltså om hur man närmar sig och försöker ”blottlägga” verkligheten. I praktiken betyder det att man koncentrerar sig på hur man kan samla in empiri om verkligheten på ett så bra sätt som möjligt. Ordet ”bra” betyder i detta sammanhang att vi samlar in empiri som är trovärdig och som besvarar frågor. Följande punkter är centrala:

   

Hur kan vi omforma abstrakta frågor och spekulationer till något som kan undersökas empiriskt (utveckling av problemställning)? Hur väljer vi en undersökningsmetod som är lämplig för att belysa våra frågor och spekulationer (val av undersökningsdesign och metodval)? Hur kan vi samla in empiriska data för att få så säkra svar som möjligt på våra frågor och spekulationer (sätt att insamla data)? Hur ska vi behandla och tolka empiriska data för att få så säkra svar som möjligt (analys och tolkning av data)?

Syftet med forskning = att inhämta information som är intressant och trovärdig. Sådan information är alltid mer praktiskt användbar än information som det är svårt att lita på. Att skaffa sig trovärdig information kräver att man går systematiskt till väga, vilket är mer krävande än så kallad ”vardaglig forskning”. Nyckelordet är systematik. Forskning – och därmed också tillförlitliga undersökningar – måste skiljas från vardaglig insamling av information. Forskning kännetecknas just av att datainsamlingen, behandlingen av information och presentationen är systematisk.

Giltighet och trovärdighet En undersökning ska som sagt vara en metod för att samla in empiri. Oavsett vilken sorts empiri det rör sig om bör den uppfylla två krav: 1. Empirin måste vara giltig och relevant (valid). 2. Empirin måste vara tillförlitlig och trovärdig (reliabel). Med giltighet och relevans menar vi att den empiri som vi samlar in faktiskt besvarar den eller de frågor som vi har ställt. Inom vetenskaplig metod opererar vi med två olika typer av giltighet och relevans. Den första kallas intern giltighet, den andra extern giltighet. Intern giltighet och relevans = om vi faktiskt mäter det vi tror oss mäta. Extern giltighet och relevans = om resultat från ett begränsat område – till exempel en organisation vid en viss tidpunkt – är giltigt också i andras sammanhang (exempelvis i andra organisationer). Den externa giltigheten säger något om i hur hög grad ett resultat kan generaliseras till att gälla även i andra sammanhang. Vissa kallar denna komponent för överförbarhet.

Med tillförlitlighet och trovärdighet menar vi att undersökningen måste gå att lita på. En del säger att den måste vara genomförd på ett trovärdigt sätt, ett sätt som väcker tillit. Kort sagt: det vi vill ha är resultat som är relevanta och korrekta och som vi kan lita på. För att uppnå det måste vi genomföra en undersökning på rätt sätt. Metoden tvingar oss att gå igenom speciella faser när vi genomför en undersökning. I varje fas ska metoden hjälpa oss att på ett systematiskt sätt kritiskt ifrågasätta de val som vi gör och vilka konsekvenser dessa val kan få.

Kapitel 2 – Metod – en pragmatisk ansats Lärandemål i kapitel 2          

Kunna diskutera hur metod och verklighet förhåller sig till varandra Kunna redogöra för begreppen ontologi och epistemologi Veta skillnaden mellan induktivt och deduktivt tillvägagångssätt Veta skillnaden mellan individualistiskt och holistiskt tillvägagångssätt Kunna redogöra för den vetenskapsteoretiska riktningen positivism Kunna redogöra för den tolkningsbaserade vetenskapsteoretiska inriktningen Kunna redogöra för begreppet intersubjektivitet Kunna redogöra för begreppet abduktion och vad som skiljer det från induktion och deduktion Ha insikt om vad det innebär att använda en pragmatisk ansats till metod jämfört med en positivistisk och/eller en tolkningsbaserad ansats Veta vad reflexivitet innebär.

Metod = ett sätt att gå till väga för att samla in empiri eller det vi kallat data om verkligheten. Metoden är ett hjälpmedel för att ge en beskrivning av verkligheten. Problemet är att det råder stor oenighet om vad verklighet, eller sanning, egentligen är. I förra kapitlet visade vi att metoden är nära förbunden med verkligheten. Detta samband kan visa sig på två olika sätt: A) Forskarens uppfattningar om hur verkligheten faktiskt är beskaffad har betydelse för vilka slags forskningsfrågor som ställs och därmed vilket eller vilka slags metoder som anses vara mest lämpliga. Hur uppfattningen av verkligheten bestämmer metoden: Uppfattning av verkligheten  bestämmer  formulering av forskningsfråga

 bestämmer  val av metod B) Forskarens formulering av forskningsfrågor och val av metoder formar vilket slags information som samlas in, något som står i sin tur bestämmer hur verkligheten framstår och därmed hur forskaren uppfattar dem. Hur valet av metod bestämmer uppfattningen av verkligheten: Formulering av forskningsfråga  bestämmer  val av metod  bestämmer  uppfattning av verkligheten En forskningsfråga kan se ut såhär: ”Hur viktig är arbetsmiljön på jobbet som förklaring till sjukfrånvaron?” Och metoden kan bestå i intervjuer med anställda på en gymnasieskola. När fokus ligger på en viss sak (sjukfrånvaro, skola) kommer forskaren också att – medvetet eller omedvetet – enbart se en viss del av verkligheten. Detta täta samband mellan uppfattning om verkligheten och metod gör det nödvändigt med en grundligare genomgång av begreppen verklighet och kunskap. För att göra det ska vi kartlägga två centrala begrepp som gäller följande förhållande: ontologi och epistemologi.

Ontologi, epistemologi och metod Ontologi = betyder ungefär ”så som saker och ting faktiskt är”. Ontologi är alltså läran om hur verkligheten faktiskt ser ut. Som vi kommer se är det svårt, för att inte säga omöjligt, att komma fram till en gemensam bild av hur världen egentligen är beskaffad. Filosofer har diskuterat denna fråga i århundraden. Problemet är att det antagligen är omöjligt att komma fram till om den ena eller den andra uppfattningen är den riktiga. Exempel på viktiga ontologiska frågor kan vara: 

Är det agerande och kreativa individer som driver på den ekonomiska utvecklingen (Schumpeter), eller är denna utveckling en process som i mycket liten grad kan påverkas (Marx)?



Är människan rationell, det vill säga väljer hon sina handlingar utifrån en värdering av nytta och kostnad, eller styrs handlingar snarare av normer, känslor och miljö?



Är det möjligt att tänka sig lagbundenheter inom samhällsvetenskaperna (B uppstår när A äger rum), eller är lagbundenhet otänkbar vid studiet av människor?

Epistemologi = betyder ungefär ”läran om kunskap”, handlar om i vilken grad det är möjligt att nå fram till sann kunskap om vår värld. Utgångspunkten är en insikt om att det är skillnad mellan verkligheten så som den faktiskt är (ett objekt eller ett tillstånd som faktiskt finns) och verkligheten så som den framstår för och uppfattas av forskaren (ett subjekt som tillägnar sig kunskap). Om det nu finns en sådan åtskillnad, hur stor är då möjligheten att nå fram till en sann kunskap (subjektiv) om verkligheten (objektiv)? Exempel på epistemologiska debatter är: 

I hur hög grad styr våra ”för-domar” vår uppfattning om verkligheten; hur bidrar till exempel vår uppväxt eller utbildning till att forma vår syn på verkligheten?



Finns det vissa sidor av verkligheten som vi systematiskt bortser från, helt enkelt därför att vi inte är medvetna om dem?



I hur hög grad formar språket vår förståelse av verkligheten, till exempel hur medvetna var vi om diskriminering innan ordet ”diskriminering” blev allmänt etablerat i vårt språk?

Metod är de tekniker som används för att tillägna sig kunskap om verkligheten. Även när det gäller dessa tekniker har det pågått en debatt mellan olika riktningar. Centrala frågor i detta sammanhang är: 

Induktivt eller deduktivt?

Induktiv ansats = man försöker gå från empiri (verklighet) till teori, att all teori bör vara grundad i verkligheten. Detta kräver att forskaren samlar in data med ett så öppet sinne som möjligt. Deduktiv ansats = man går från teori till empiri, att sökandet efter empiri ska styras av teoretiska antaganden. Detta kräver att forskaren har en klar teori innan han eller hon påbörjar datainsamlingen. 

Individualism eller holism?

Individualistisk ansats = innebär att den viktigaste datakällan är enskilda människor, antingen genom vad de säger eller genom vad de gör. Mer komplexa fenomen som en organisation, en marknad eller en revolution kan bara förstås som ett aggregat – en summering – av olika enskilda individers åsikter och handlingar. Åsikter och beteenden anses i hög grad vara beroende av det sociala sammanhang i vilket människorna ingår. Holistisk ansats = poängterar att fenomen måste förstås som ett komplext samspel mellan enskilda individer och det specifika sammanhang som de ingår i. En och samma person kan uppträda på vitt skilda sätt i en organisation, i familjen och på en solsemester. ”Nordbor förhandlas direkt då de sätter sig på flyget till Mallorca”.



Distans eller närhet?

Distans = understryker att det bör vara en skiljelinje mellan forskaren och det fenomen som undersöks. Den perfekta metoden anses vara utformad så att forskaren på inget sätt låter själva forskningsdesignen påverka det som han eller hon studerar. Närhet = betonar behovet av att förstå vad andra anser och tror, vilket kräver att forskaren kan sätta sig in i den andres situation. Närhet förutsätter empati och förståelse.



Kvantitativa eller kvalitativa data?

Kvantitativ ansats = grundläggande utgångspunkt att den sociala verkligheten kan mätas med hjälp av metoder och instrument som kan ge oss information i form av siffor. Upplysningar om den sociala verkligheten kan sedan behandlas med hjälp av statistiska tekniker. Kvalitativ ansats = utgångspunkt att verkligheten är alltför komplex för att kunna reduceras till siffror, vilket innebär att man måste samla in information i form av ord, som ger en större nyansrikedom.

Positivistiskt perspektiv

Positivismen har tagit utgångspunkt i naturvetenskaperna, som studerar fysiska ting och fenomen. Idealet från studiet av dessa ting har överförts till samhällsvetenskaperna.

Begreppet positivism = ”det som faktiskt finns” (är positivt föreliggande) och som därmed direkt kan förnimmas och vara föremål för erfarenheten. Ontologiskt och epistemologiskt är det tre teser som är centrala inom detta perspektiv:

1. Det finns en objektiv värld som styrs av lagbundenheter utanför oss själva I detta påstående ligger ett antagande om att forskaren kan studera samhället på ett neutralt sätt. Forskaren och samhället är två separata element, vilket innebär att samhället kan kartläggas på ett objektivt sätt. Ett annat viktigt antagande är att det finns vissa generella lagar i sociala system, precis som det är inom exempelvis fysiken. Med en sådan ontologisk utgångspunkt är det naturligt att positivister har försökt upptäcka dessa lagbundenheter.

2. Den objektiva verkligheten kan studeras på ett objektivt sätt Utgångspunkten för positivisterna har varit att allt, inklusive sociala system och människor, kan studeras empiriskt med hjälp av sinnesdata (det vi kan se, höra och känna). Alla påståenden och spekulationer ska betraktas som hypoteser som kan testas genom sinnesdata. De mest hårdnackade positivisterna har förnekat att det skulle vara meningsfullt att fråga människor om vad de anser, hur de uppfattar förhållanden med mera. Det som ska mätas är objektiva förhållanden. Ett ex. kan vara de tidiga studierna av stress i organisationer (Cooper 1983). Istället för att fråga anställda om deras upplevelse av stress, var det flera forskare som började studera samband mellan anställdas arbetssituation (arbetstid, kontorens utformning, belysning m.m.) och fysiska indikationer på stress (blodtryck). Personliga upplevelser, känslor av stress och liknande avvisades som opålitliga data.

3. Vi kan bygga upp en kumulativ kunskap om den objektiva världen Genom fortsatt forskning kan vi kartlägga en objektiv verklighet genom att använda objektiva tekniker. Resultat från olika undersökningar kan sedan kopplas ihop och vi kan få en allt bättre översikt av de lagbundenheter som styr samhället.

Metodologiskt förknippas positivism ofta med följande drag:

Deduktiv Det mest fruktbara tillvägagångssättet är att först skapa vissa förväntningar om hur verkligheten ser ut, varefter man går ut och samlar in empiri för att se om förväntningarna stämmer överens med verkligheten. Förväntningarna skapas här mot bakgrund av tidigare empiriska resultat och tidigare teorier. Ett sådant tillvägagångssätt kan exempelvis förekomma i forskning om organisationsförändring där vi – utifrån tidigare erfarenheter och teoribildning – skulle kunna ha följande förväntning: ”Anställda som deltar aktivt i förändringsprocesser är också mer positiva till förändring”. För att testa detta kan vi undersöka om de mest aktiva faktiskt också är de mest positiva. En sådan ansats är ”sluten” i den meningen är att det är forskaren som definierar vad som är intressant att studera. Individualism Det positivistiska perspektivet hävdar att individen är den enda förnuftiga analysenheten och att alla fenomen kan förstås genom att man studerar enskilda individers motiv och beteende. Om man vill förstå hur kollektiv handlar – ex. organisationer, grupper eller samhällen – är det lämpligast att göra det genom att aggregera medlemmars handlingar. Sådana ansatser kallas ofta metodologisk individualism. Distans Nära förbundet med den positivistiska riktningen är idealet om att minimera – och helst eliminera – forskarnas effekt på det som de studerar. Det är en objektiv verklighet som ska studeras, och denna verklighet får inte störas av forskaren. Distans mellan forskare och forskningsobjekt blir därmed en viktig faktor. Målet är att undvika att forskningsresultateten blir styrda av vilken person det är som genomför forskningen. Idealet är replikerbarhet, vilket betyder att om en annan forskare som genomför en identisk forskningsdesign ska kunna komma fram till samma resultat. Siffror En objektiv verklighet måste beskrivas exakt. Att samla in empiri i form av siffror leder till att fenomenet kan studeras noggrant och med stor precision. Dessutom kan statistiska metoder hjälpa oss att hantera stora mängder information, vilket ökar möjligheten att kunskapen kan aggregeras. Eftersom siffror inte är öppna för tolkningar blir kunskapen också mer överförbar och generaliserbar.

Tolkningsbaserat perspektiv

Det tolkningsbaserade perspektivet var i hög grad en reaktion på positivismen och det naturvetenskapliga idealet. En huvudinvändning mot positivismen är att det är stor skillnad på att studera fysiska objekt och samhällsvetenskapliga fenomen. Att studera en demokrati, en arbetsmiljö eller lärandeprocesser i skolan är något annat än att studera geologiska skikt eller kemiska förbindelser. Ontologiskt och epistemologiskt är det tre teser som är centrala inom detta perspektiv:

1. Den sociala verkligheten är inte stabil utan förändras kontinuerligt Att studera människor och sociala system är något helt annat än att studera ”döda” ting som atomer och partiklar. Det är inte bara så att människor och sociala system utvecklas kontinuerligt, utan de kan också formas av den teori och forskning som tillämpas. Om en teori antar att solen kretsar kring jorden så förändrar inte det vad solen faktiskt gör. Om teorin är felaktig finns sanningen kvar och kan upptäckas av andra. Detta står i kontrast till en teori om mänskligt beteende där människor faktiskt förändrar sitt beteende efter teorin, om nu teorin accepteras. En teori om organisationsstyrning baserad på en teori om att verkställande direktörer inte går att lita på, kan i sig skapa direktörer som i mindre grad går att lita på. Direktörerna anpassar sitt beteende så att det överensstämmer med teorin.

En sådan uppfattning av verkligheten gör det svårt att tala om lagbundenheter. Om människors beteende hade styrts av lagbundenheter skulle det inte vara möjligt att anpassa beteendet på det sätt som citatet illustrerar. Detta innebär också att det är svårt att upparbeta kumulativ kunskap just på grund av att fenomenet hela tiden förändras, vilket gör att tidigare kunskap inte läng...