Hemtenta Maya Haidar - Google Dokument PDF

Preview

Summary

Download Hemtenta Maya Haidar - Google Dokument PDF

Description

1SA605 11.01.2021

Hemtenta Välfärdsstatens organisering och socialpolitiska principer - block 2 1SA605

1. Begreppen universell och selektiv socialpolitik respektive institutionell och residual välfärdsstat från Titmuss kan användas för att analysera socialpolitiska system och välfärdsstatliga modeller. Förklara betydelsen av begreppen och

relationerna mellan dem. Använd även begreppen universell och selektiv för att ge exempel på två valfria socialpolitiska åtgärder i Sverige. (5 poäng) I boken “Socialpolitiska klassiker” beskriver Johansson (2008, 87, 104) R.M Titmuss som en forskare som var intresserad av välfärdsstaten och socialpolitikens organisering. Hans forskning sträcker sig brett ut och innefattar bland annat välfärdsstat modellers utveckling samt sambandet mellan välfärdsstatens organisering och stigmatisering i samhället. I sin forskning om olika välfärdsmodeller problematiserade och utvecklade Titmuss begrepp som selektivism och universalism, där han tog ställning för den universella metoden mot den selektiva. Titmuss utvecklade olika välfärdsmodeller som i sin tur belyser olika länders politiska åtgärder för välfärdsstater inom sociala frågor, samt konsekvenserna av dessa åtgärder. Bland annat utvecklade han den residuala modellen som i sin tur betonar den liberala staten samt uppfattningen om gränsen mellan stat och marknad. Den residuala modellen belyser statens gränser och makt. Enligt modellen ska staten begränsas när det gäller socialpolitiska ansvarsområden, välfärd i form av sjukvård, äldrevård och utbildning, istället hanteras dem av privata marknadslösningar. Modellen är selektiv samt behovsprövad och erbjuds endast för de med mest behov till skillnad från bland annat den universella modellen där statens ansvar är central. Det som sedan återstår av statens sociala resurser används och blir ett ansvar att tillämpa på de mest utsatta och behövande i samhället (Johansson 2008, 97). En annan modell som Titmuss belyser är den institutionella modellen, som i sin tur centraliseras kring statens roll och ansvar över en fungerande välfärd för alla medborgare samt belyser att individens prestation på marknaden inte bör påverka de sociala rättigheterna i landet. Den institutionella modellen är i motsats till den residuala och ställer sig emot privata marknadslösningar. I boken “Socialpolitiska klassiker” belyser Johansson (2008, 97) det universalistiska perspektivet som centralt för den institutionella marknaden samt att den ska vara heltäckande för alla medborgare. Titmuss diskuterade även begreppen “selektivism” och “universalism” som han i sin tur kopplade ihop med organiseringen av socialpolitiska system på både offentliga och privata plan, han betonade även stigmatisering. Universell socialpolitik kan kopplas med den institutionella välfärdsmodellen då socialpolitiken organiserar insatserna med hänsyn till alla

medborgare i samhället, till skillnad från det privata där sjukvård och utbildning fungerar som en produkt och är vinstdrivande blir det istället till en rättighet som alla medborgare har rätt till. Avsikten med begreppet universell socialpolitik är att alla i samhället ska ha tillgång till sociala rättigheter i form av sjukvårdsförsäkring, barnbidrag, folkpension tillgången ska vara oberoende av ekonomiska resurser, vilket i sin tur minskar riskerna för känslan av utanförskap och dålig status i samhället (Johansson 2008, 104). Enligt Spicker i boken “Social policy, theory and practice” (2014, 45) ansåg Titmuss att den universella socialpolitiken var avsedd för att bortskaffa stigmatisering och skillnader som kunde uppstå mellan människor genom den residuala modellen. Ett exempel på en universell insats är barnbidrag i Sverige där alla föräldrar med barn har rätt till barnbidrag, betalningen sker automatiskt

och

är

inte

behovsprövat

eller

beroende

av

inkomst eller

klass

(Försäkringskassan.se, U.Å.). Motsatsen till den universella socialpolitiken är den selektiva socialpolitiken som är behovsprövad och beroende av ekonomiska villkor, modellen kan kopplas med den residuala välfärdsstats modellen samt landet USA som har en selektiv välfärdsstat. De sociala insatserna och stöd ges till den mest behövande och bedöms inte som en rättighet till alla. Titmuss problematiserade det selektiva systemet då han ansåg att den sätter krav på individen, kravet i form av acceptans samt en självidentifiering som behövande av hjälp, vilket går emot målet för den universella socialpolitiken för att inte bidra till stigmatisering. Genom att få en ändrad uppfattning av sig själv och från omgivningen ansåg Titmuss att det selektiva systemets huvudsyfte var att skapa utanförskap samt att urskilja människor och öka stigmatiseringen. Förutom stigmatisering ansåg Titmuss att den selektiva modellen bidrog till skamkänslor och en känsla av misslyckande för de som tar emot hjälpen (Johansson 2008, 104). Johansson belyser även i boken “Socialpolitiska klassiker” (2008, 109) att stigmatiseringen inte endast fanns inom det selektiva systemet, utan i alla välfärdsstatliga institutioner, samt diskuterade han kring stigmatisering som något oundvikligt då en prövning sker vid varje ansökningstillfälle. I boken “Social policy, theory and practice” (Spicker 2014, 40) tydliggörs Titmuss syn på stigma, genom ett citat där Titmuss menar att det inte ska finnas skillnader och ett mindre värde av de som tar hjälp av offentliga tjänster. I Sverige har vi olika selektiva insatser i form av socialbidrag, LSS, samt bostadsbidrag där man prövar varje

individ som behöver hjälp, stödet kan bero på individens inkomster, boendekostnad eller boendes typ. (Försäkringskassan.se U.Å.)

2. Redogör för och diskutera övergripande förklaringsmodeller och orsaker till socialpolitikens uppkomst (5 poäng).

Enligt Nygård i boken “Socialpolitik i norden, en introduktion” (2013, 79) hänger socialpolitikens uppkomst samman med välfärdsstatens uppkomst efter andra världskriget. Socialpolitiken har sina rötter från 1800-talet då verksamheter som sjukhus och fattigvård blev till ett offentligt ansvar istället för frivilligt vård. Uppkomsten av socialpolitiken kan förklaras av fyra olika förklaringsmodeller: Den funktionalistiska, den aktörsbaserad, den institutionella och den kritiska modellen. I boken “Socialpolitik i norden, en introduktion” binder Nygård (2013, 80) den funktionalistiska modellen, samman socialpolitikens uppkomst med industrialiseringen på 1800-talet samt kopplas de politiska, sociala och ekonomiska förändringarna i Europa ihop med socialpolitikens uppkomst. Industrialiseringen och moderniseringen under 1800-talet bidrog i sin tur till en ökad ekonomisk tillväxt samt påverkade bland annat de mänskliga rättigheterna, sociala rättigheterna samt att den ökade och förbättrade levnadsstandarden, levnadsförhållanden och hälsoförhållanden. Välfärdsstatens utveckling påverkades av industrialiseringen som i sin tur anpassade välfärdsstaten mer efter de nya behoven i samhället i och med att behoven ändrades och delades upp omvandlades även socialpolitiken. Förutom alla förändringar inom rättigheter och levnadsförhållanden inom socialpolitiken påverkades även familjestrukturen då urbaniseringen bidrog till att fler förflyttade sig till storstaden och skaffade jobb, vilket i sin tur påverkade synen på vikten av att hjälpa släkten (Nygård 2013, 87-88). Enligt Johansson i föreläsningen “Socialpolitikens historia och välfärdsstatens framväxt och utveckling” (2020) Fokuserar den funktionalistiska modellen på socialpolitikens funktioner och roll i samhället, modellen har till uppgift att se till att produktion och arbetskraft träder fram och sker i samhället. Samt att det finns skyddsnät i form av ersättning för arbete vid sjukdom och pension. Den aktör baserade förklaringsmodellen förklarar orsaken till socialpolitikens uppkomst med aktörers politiska och klass intressen, den belyser aktörers roll i socialpolitiken, samt vilka typer av aktörer som har varit viktiga för utvecklingen av socialpolitiken i de olika länderna (Johansson 2020). Enligt Nygård i boken “Socialpolitik i norden, en introduktion” (2013, 80) utvecklades socialpolitiken och välfärdsstaten i samband med arbetarrörelsen och kampen för sociala rättigheter från socialdemokratin under industrialiseringen. En förklaring för socialdemokratins framväxt är förmågan från social partierna att bilda politiska allianser

med jordbrukare-befolkningen, i samband med framväxten av politiska ideologier utvecklades även socialpolitiken och allianserna lyckades använda staten som hjälp för att grunda sociala rättigheter. Socialismen och andra politiska ideologier ökade under 1800-talet, vilket i sin tur ökade arbetarrörelsens kunskap om politik. Den aktörs baserade modellen använder tillväxten av de politiska ismerna och påverkan på socialpolitiken som en förklaring till uppkomsten av socialpolitiken. Arbetarrörelsen fick mer kännedom om politik vilket i sin tur skapade arbetsföreningar som i sin tur blev till politiska partier där bland annat arbets och levnadsförhållandena diskuterades och orsakade en ökning inom politiken i diskussionerna om bättre arbetsvillkor på en politisk nivå (Nygård 2013, 91-94). Den institutionella modellen bygger på institutioners roll i välfärdsstaten, hur den är uppbyggd och hur relationer mellan olika institutioner ser ut (Johansson 2020). Utvecklingen av socialpolitiken enligt den institutionella modellen påverkas och utvecklas av hur välfärdssystemets struktur ser ut samt hur institutionella logik samverkar, däribland innefattas fördelningen av sociala förmåner, vem de fördelas av och hur samt regeringens makt över socialpolitiken (Nygård 2013, 81). Det finns olika varianter av denna modell den ena modellen belyser historien av socialpolitiken, där styrningen av socialpolitiken trädde fram av tidigare policy strukturer och lösningar. Välfärdsstatens etablering av socialpolitiska system påverkar den egna institutionella logiken och kan hålla på tills systemet kommer till en brytningspunkt (Nygård 2013, 82). Den kritiska och sista modellen som lyfts fram i boken “Socialpolitik i norden, en introduktion” (2013, 83) beskriver Nygård som en modell med olika teoretiska förklaringar för socialpolitikens utveckling. Modellen centraliseras kring maktutövning, kontroll och disciplin där bland annat den marxistiska teorin träder fram. Modellen menar även att utvecklingen av socialpolitiken samverkar med den aktuella ambitionen av att kontrollera beteendet av människor genom maktutövning och självdisciplinering på de lägre klasserna i samhället. Den kritiska modellen kritiserar socialpolitikens framkomst och förklarar att uppkomsten beror på makt och kontroll på arbetarklassen, alltså ett sätt att säkerställa kapitalvinster och vinstutdelning genom en samarbetsvilja tillsammans med arbetarklassen och att de håller sig lugna i utbyte mot vissa sociala rättigheter.

3. Ta utgångspunkt i kurslitteraturen och redogör för viktiga likheter mellan Marshall och Titmuss i deras syn på välfärdsstaten och socialpolitiken. Redogör även för viktiga skillnader i deras analyser av socialpolitikens roll i samhället.

Diskutera också relevansen av Marshalls och Titmuss teorier för dagens samhälle och socialpolitik (5 poäng). Enligt Johansson i föreläsningen “Socialpolitiska klassiker” (2020) var Marshall och Titmuss två forskare som påverkades av deras samtid. Marshalls forskning baseras på tiden när välfärden fortfarande etablerades och Titmuss forskning centraliseras på effekterna och de sociala konsekvenserna efter att välfärdsstaten organiserats. Marshall var intresserad av medborgarskap, vilka rättigheter och skyldigheter man har som medborgare samt betonade begrepp såsom socialt medborgarskap samt sociala rättigheter. Enligt Johansson i boken “Socialpolitiska klassiker” (2008, 44) studerade Marshall begreppet medborgarskap från ett modernt perspektiv, där medborgarens rättigheter inte ska bero på prestationer på marknaden, i likhet med Titmuss stod han för och belyste ett universellt perspektiv. Medborgarskapsbegreppet har dock olika definitioner i olika länder, Marshall diskuterade bland annat frågor som vem räknas som en medborgare samt vad får man för rättigheter som medborgare. Enligt Marshall skulle alla medborgare i landet ha rätt till sociala rättigheter och garanteras varor som en bostad, sjukvård och utbildning. De har även rätt till att få inkomststöd i form av bidrag som är tänkta att användas på bland annat pension och försäkringar (Johansson 2008, 53). Marshall ansåg alltså att alla medborgare ska ha tillgång till sociala rättigheter i likhet med Titmuss syn på välfärd och socialpolitik där han insåg att alla medborgare ska inkluderas och ha samma rättigheter enligt den universella metoden. (Spicker 2014, 181). Att undvika stigmatisering och en ojämlik socialpolitik var både forskarna positiva gentemot. Marshalls teorier baseras på att staten ska tillförsäkra medborgaren rättigheter som är helt oberoende av ens prestation på marknaden (Johansson 2008, 44,57). I Boken “Socialpolitiska klassiker” (2008,106-107) belyser Johansson även Titmuss syn på privata marknadslösningar, Titmuss menade på att det var ett hot mot jämlikheten då sociala förmåner endast erbjuds till de som har råd med det. Det betyder att minoritetsgrupper och de som inte genererar en vinst till de privata bolagen exkluderas. För Marshall var medborgarskap viktigt och en central del av hans forskning och han menade på att med medborgarskap kommer det skyldigheter gentemot staten. Johansson beskriver de olika skyldigheter i boken “Socialpolitiska klassiker” (2008, 55) där bland annat Marshall

betonade skyldigheter såsom att betala skatt, fullgöra militärtjänstgöring, närvara och ta del av utbildning samt arbeta. Skyldigheterna var något som Titmuss ställde sig emot då det inte ska behöva existera skyldigheter för att insatserna och rättigheterna ska gälla medborgaren, de ska alltså vara heltäckande för alla. Titmuss diskuterade kring att alla inte kan arbeta och bidra med något till samhället då vissa grupper i samhället såsom funktionsnedsatta eller nyanlända flyktingar har allmänt svårare att komma in i arbetsmarknaden (Johansson 2008, 106). Titmuss har en stor relevans inte bara i dagens forskning men även har han inverkan i socialpolitik och välfärdsstatens organisering samt effekter, hans teorier om den universella metoden samt tjänster led till bland annat “the national health service” (Spicker 2014, 181). Johansson tydliggör i sin bok “Socialpolitiska klassiker” (2008, 87) att Titmuss inte utvecklade en sammanhållen teori samt att hans forskning var bred, dagens forskning fokuserar på hans studier om välfärdsstatens organisering samt begreppet stigmatisering. Marshall betonade skyldigheterna medborgaren har där bland arbetsskyldighet, precis som medborgaren idag i Sverige har en skyldighet att arbeta och bidra till samhällets välfärd, det krävs även en anställning för att få rätt till ekonomisk ersättning. Marshalls teorier om medborgarskap och skyldighet är relevanta i dagens forskning då dagens forskare fokuserar på välfärdsstatens utveckling och på medborgarskapsbegreppet (Johansson 2008, 55-56). På senare tid har Marshalls medborgarskapsteori kritiserats, dels har Marshall fått historisk kritik för att han har förbisett sociala och politiska konflikter i utvecklingen av medborgarskap (Johansson 2008, 60). Sociologer har även kritiserat teorin för att ha varit svag när det gäller socialt medborgarskap, sociala rättigheters omsättning samt att rättigheterna upprätthålls annorlunda baserat på institutionerna de erbjuds ifrån, något Marshall inte belyst i sin forskning (Johansson 2008, 62). Marshall har mötts av feministisk kritik för att inte ha forskat och belyst skillnaderna mellan kvinnor och män när det gäller medborgarskap, därav har forskare börjat utveckla Marshalls teorier för allas inkludering genom att använda sig av begrepp som “race neutral citizenship” och “gender neutral citizenship” (Johansson 2008, 71). 4. Sverige och de nordiska länderna sägs ofta representera en socialdemokratisk välfärdsregim (se Esping-Andersens teori om välfärdsregimer). Diskutera viktiga kännetecken för denna modell jämfört andra västliga länder beträffande

aspekter

som

relationen

stat-marknad-familj,

arbetsmarknadsrelationer,

transfereringar och socialförsäkringar, sociala tjänster och inkomstskillnader (5 poäng). Enligt Spicker i boken “Social policy, theory and practice” (2014, 165) analyserade sociologen Esping Andersen tre olika välfärdsregimer den “kapitalistiska”,”liberala” samt den

“socialdemokratiska”.

Jag

kommer

lägga fokus

på den

socialdemokratiska

välfärdsregimen samt förklara vad den innefattar och representerar. När man fördelade länderna i dem olika regimerna var det de nordiska/skandinaviska länderna som föll under den socialdemokratiska välfärdsregimen, länder såsom Sverige, Norge, Danmark och Finland med en väl utvecklad välfärd (Spicker 2014, 166). Johansson skriver i boken “Socialpolitiska klassiker” (2008, sid 152) att socialdemokratin dominerade i Sverige från år 1932 till år 1976, alltså under åren som välfärdsstaten utvecklades och uppstod. Den socialdemokratiska välfärdsregimen kännetecknas bland annat för den starka arbetarrörelsen och dominansen av socialdemokratiska partier i länder som omfattas av välfärdsregimen. Det är även viktigt med en universalistisk socialpolitik där staten är den dominerande aktören som styr och reglerar de sociala rättigheterna i landet så att det går ihop med den universella socialpolitiken, samt att de statliga insatserna och sociala rättigheterna är heltäckande samt innefattar alla klasser och är helt oberoende av klass, ekonomi eller yrkesval (Johansson 2008, 151-152). Det finns även en full sysselsättning i en socialdemokratisk välfärdsregim i boken “Socialpolitiska klassiker” (2008,152) förklarar Johansson att den fulla sysselsättningen bidrar till bevarande av systemets legitimitet samt finansiering, vi finner även ett samband mellan en hög sysselsättning och skyddsnät i form av ersättning från försäkringssystem, som i sin tur är beroende av ens inkomster på arbetsmarknaden. Förutom det kännetecknas även den socialdemokratiska regimen av de offentliga servicen som erbjuds för medborgaren, dessa utvecklades på 1970-talet och finns kvar i den svenska välfärdsstaten än idag service som bland annat äldreomsorg och barnomsorg erbjuds till alla svenska medborgare. Enligt Kvist i föreläsningen “Välfärdsstaten i ett internationellt perspektiv- välfärdsregimer” (2021) kännetecknas den socialdemokratiska välfärdsregimen av en hög grad av dekommodifiering där medborgarna inte är beroende av marknaden och har olika

trygghetssystem samt en låg grad av stratifiering, där skillnaderna mellan olika klasser är låg. Det är även viktigt att bevara en hög jämlikhet, som i sin tur förstärkts genom en garanti för arbetarklassen att ha tillgång till samma rättigheter som medelklassen har. Att driva en socialdemokratisk regim är dyrt och kräver i sin tur full sysselsättning, men eftersom att alla tjänar och är beroende av den kan de även betala för den och finansiera regimen genom att betala skatt bland annat. Förutom den socialdemokratiska regimen finns även den liberala som enligt Nygård i sin bok “Socialpolitik i norden, en introduktion” (2013, 62) är det bland annat vanligt med en liberal regim i de brittiska och amerikanska länderna, samt i länder såsom Australien, Storbritannien, Kanada, Irland och USA (Johansson 2008, 148). Till skillnad från den socialpolitiska regimen där alla skyddas av offentliga ersättningar är den liberala behovsprövad och de statliga och offentliga ersättningar erbjuds endast för de som behöver det mest. Alltså råder det en låg grad av dekommodifiering till skillnad från den socialdemokratiska som har en hög grad av det (Johansson 2008, 149). Inom den socialdemokratiska regimen är statens roll dominant och stratifieringen låg medan inom en liberal regim är staten begränsad ...